Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så har man ju societetsskvailret:
»I förleden söndag blev den saliga gamla inemot 50
års jungfruen Ebba Hansdotter med vacker process
begraven uti Riddarholms kyrka ibland hjältarna.
Efterlämnade fästmannen herr Äke sörjde mycket, men när
liket vart nedsatt, kastade han ögonen till vänstre på
fruntimbre, och menar man att han, ävensom han vann
kärlek till denna saliga jungfruen på sin förra frus
begravning, han på samma sätt nu haver fått behag till
kammarjungfruen Kristin Kurek, vilken är uti nästa grad
efter salig jungfru Ebba Hansdotter både uti ålder och nåde.
överste Nils Båt har nu ock uti hast haft bröllop
på landet utan någon människas närvarelse mer än
prästen. — Det kom alla människor här underligt före,
hans hastiga bröllop —».
Till all lycka för unge Ekeblad får han med tiden
litet mera allvarliga saker att tänka på. Först är det
den förfärliga »pestilenzien» som härjar i Stockholm
och som slutligen tvingar hovet att ta sin tillflykt till
Uppsala. Och där upptas man snart av de allt
bestämdare ryktena om drottningens tronavsägelse. Naturligt
nog ser den unge hovjunkern denna tilldragelse
huvudsakligen ur sin egen synpunkt. Han går till sist varje
dag och väntar på sitt avsked och har många ängsliga
funderingar över, vad det skall bli av honom, när
drottningen upplöst sin hovstat.
»Leva av hopp och dricka tobak
synes mig vara en lika sak.
Det ena som rök, det andra som väder,
en liten tid man sig av bägge gläder»
citerar han i ett brev av den 20 juni 1654. Då har
tronskiftet med stora ceremonier ägt rum, och han hoppas,
ehuru svagt, att få någon befattning vid det nya hovet.
Tack vare Clas Åkesson Tott, som bjuder honom fritt
kvarter och bord i sitt hus, kan han klara väntetiden
ekonomiskt, och äntligen ler lyckan åter. Han får
erbjudande att följa med på en ambassad »till att avhämta
i Gåttorp furstens dotter av Hålsten, som vår
allernå-digaste konung sig till dronning utvalt har». Det blir,
när man väl kommit iväg, en snabb och trevlig resa.
Efter halvannan månad är man tillbaka i Stockholm
med prinsessan, den unga Hedvig Eleonora, vars bröllop
strax firas »uti dagelig sus och gästabud», med intåg,
vigsel (»och blevo alla goda gamla svenska bruk
observerade och i akt tagna med sängsittande på rikssalen»),
festmåltid och stort fyrverkeri över Strömmen.
Det är tydligt, att vår unge man inte är utsedd till
något större än till uppvaktande kavaljer. Som sådan
kommer han på sommaren 1655 med på en ambassad
till London, där han trivs med allt utom med
stenkols-rökcn och partiförtrycket. Stämningen under Crom-
Denna livfulla skiss av Lemke tarvar inga
kommentarer. Kortspelet gick inte annorlunda till då
än det gör nu.
wells diktatur påminner osökt om motsvarande
skildringar från Mussolinis Rom och Stalins Moskva. Men
»jag för min person mår här bättre än jag begärer. Mitt
företagande består här uti allt, det en människa kan
begära till att fördriva tiden med. Och när det alldra
ledesammaste för oss är, så gå vi allenast en liten
trap-na ned utur vår sal, så komma vi in i en trädgård, som
är övermåttan skön, vilken i staden för blomster, efter
tiden är redan förbi, är alltid full med damer. Jag
menar, fabror har nog hört talas om de ängeliske damerna,
att jag inte har behov till att säga, om de äro sköna eller
ej.––-
Vad traktamentena anbelangar, så förakta vi allt kött,
som icke har en hand bredt fläsk på alla sidor, och om
icke rapphönsen och vaktlarna simma i citrone och
pome-ranssaft, så sköta vi dem inte. Fisk vilja våra drängar
icke äta engång, ehuru karparna här vanka som sill hos
oss. Dricken grina vi åt, vare sig öl eller vin, om icke
glasen äro halva med socker.»
Man tycker sig se, hur den fattige svensken gottar sig,
och förstår, att den högtidlige ambassadören Whitelocke
och hans engelska ambassad inte riktigt kan med det mag-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
