Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överst en bordsskiva av Rörstrands tillverkning, som
visar den stora fabriken omkring 1770. Därunder en
handkanna av Rörstrands fajans, 1756, och en
tvålkopp, 174y — två verkliga exponenter på stigande
kultur!
kurrerade. Man kunde ju omöjligt veta, vart den
mannen i morgon skulle rikta sina blickar!
Det är på något sätt rörande att läsa om, hur riksråd
och kungligheter med största iver och intresse taga del
av de industriella framstegen, och hur det helt enkelt
hör till god ton och räknas som medborgerlig dygd att
investera kapital även i — efter vårt sätt att se —
tämligen obskyra och illa grundade företag.
Rörstrands porslinsfabrik — »porcelaine» kallade man
redan då, ehuru felaktigt, den fajans, som här
tillverkades — grundades 1726 av ett bolag, bland vars 20
intressenter inte mindre än 5 voro ledamöter av
kommerskollegium. De största delägarna voro ämbetsmän i
förnämliga ställningar. Livligt intresserad var — ehuru
ej från början — t. ex. ingen mindre än Carl Gustaf
Tessin. Och ändå grundade sig hela företaget på det
faktum, att en tysk porslinsmakare, Johan Wolff,
behagat hedra Sverge med anbudet att här grunda en fabrik.
I samma veva som verket var färdigt att öppnas,
försvann bemälde herr Wolff — vilken under tiden
bedrivit offentlig verksamhet som kvacksalvare, botat
fallandesjuka, sålt »feber- sten- och tandpulver» och
krånglat till sakerna för sig. Näste direktör, Christoffer
Conrad Hunger, var en internationell svindlartyp av
samma sort som de skräddare, som sydde »kejsarens nya
kläder». Han lovade runt och höll ingenting och måste
avpolletteras efter några få år. Det var först den tredje
mästaren, man råkade få, som verkligen dög till det han
åtog sig och var en hederlig karl. Han hette A. N. Fer-
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
