Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diiiand och var också tysk. Inte förr än 1740 fick man
en svensk, Anders Fahlström, som lärt yrket och kunde
åtaga sig att stå för fabrikationen.
Någon stor rörelse var det inte. Först vid mitten av
1700-talet hade man kommit upp till ett jo-tal arbetare.
Besvärligt och knaggligt var det med finanserna, och
både intressenternas kapital och rikliga statsunderstöd
gingo åt, innan det sent omsider började bära sig för
Rörstrand.
Men trots allt detta blev det ändå fajans av. I
»pör-slinsfabriksboden» som från början fick ett förnämligt
läge vid Riddarhustorget, på den tiden stadens
egentliga »snobbränna» såldes det »blåmålade» godset av
förädlad uppsalalera i rena, vackra former, motsvarande de
svenska hushållens krav och husmödrarnas smak. Där
såldes flata och djupa fat, soppskålar, stora fat med lock,
tallrikar, spilkummar, te- och kaffekoppar,
chokladkoppar, tekannor, kaffekannor och sockerskålar och mycket
annat för bordet; herrarna kunde få käppknappar,
to-bakstallrikar och snusburkar; till förmaksprydnader
kunde man få allehanda slags konfektskålar, blompottor,
»indianiske skålar», stora och små figurer; till
sängkammaren köptes större och mindre lavoarskålar,
lavoarkannor, rakfat — ända till åttkantiga ovala nattkärl!
Det märkliga är att av det bevarade materialet att
döma, ingenting tarvligt eller smaklöst tillverkades på
vår första fajansfabrik, men däremot snart nog mycket
förnämliga och vackra saker, som gott kunna tävla med
utlandets produkter. Fram emot 1760-talet, då
konkurrensen med Mariebergsfabriken skärper
ansträngningarna, stiger den konstnärliga kvaliteten och
mångsidigheten och detta fina, svenska fabrikgods så, att det med
skäl räknas till det svenska konsthantverkets prydnader.
På samma sätt är det med många andra av de nya
industrierna. Det går, ekonomiskt sett på skruvar. Men
det blir ändå något av, och den svenska smaken och
kvalitetskänslan växer utomordentligt vid det livliga
intresse, som hög och låg ägnar åt nya, nyttiga och vackra
ting. När frihetstidens näringspolitik spelat ut sin roll,
är svenska folket i alla fall både möblerat och ekiperat
på ett lika europeiskt som äkta svenskt sätt. Men denna
nationella egenart skiljer icke, utan förenar fastmer
svensk kultur med den bästa i utlandet. Våra förnämsta
möbelsnickare och guldsmeder under 1700-talets mitt
och senare hälft — de finaste i vår historia och bland
de bästa i Europa, skulle aldrig ha fått kunder här i
landet, om icke den närmast äldre generationen i
fosterländskt nit offrat mycket pengar på att skapa det behov
av sköna och eleganta ting, som den själv kanske ännu
En typiskt rokoko formad, i blått dekorerad kakelugn,
av den art som från iy 40-talet tillverkades vid
Rörstrand, ses här i sin nuvarande uppställning på
Nordiska museet. Den har en gång stått i ett hus vid
Götgatan i Stockholm.
ej riktigt gick i land med att tillverka, men som nästa
släktled lärde sig skapa.
Överflödsförordningarnas tid resulterade sålunda,
tvärt emot alla beräkningar, i ett nytt överdåd.
Barocken gick över i rokoko. Men denna rokoko var, i
motsats till sin föregångare, rödan i väsentliga drag en
svensk stil.
27
40T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
