Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer
- II. Sjöspärrning
- Handel med fienden
- Englands åtgärder 1793—1802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen åtskilligt af värde ej blott till belysning af den allmänna
bilden utan också som bakgrund för hvad som senare komma skulle.
Englands åtgärder 1793—1802
Sjöspärrningens start 1793 företer ganska stora likheter med
motsvarande åtgärder under det nuvarande kriget och är därför särskildt
lärorik. Efter att England redan den 14 februari, två veckor efter
krigsutbrottet, bemyndigat kapning af alla fartyg och varor tillhörande
Frankrike och skridit till verket följande månad samt den 4 april
kungjort alla sina mest avancerade sjökrigsrättsliga grundsatser, följde
den 8 juni den ryktbaraste af dess åtgärder. Denna var en instruktion
för flottans fartygschefer och privata kapare, hvilken (i sin första
artikel) bemyndigade dessa att hejda alla fartyg som förde spannmål
eller mjöl till Frankrike; engelska regeringen skulle inköpa lasten med
vederbörligt tillägg för frakt (s. k. preemtion). Detta artade sig till
en plan att hungra ut Frankrike, hvilket Axel von Fersen, som bekant
en af de franska emigranternas verksammaste bundsförvanter, hade
tillstyrkt i ett bref till hertig Karl redan den 29 april; och i notifikationen
till Östersjömakterna, särskildt en till Danmark i juli, motiverade
England också juni-instruktionen på ganska likartadt sätt som
uthungringspolitiken mot Tyskland motiverats under det nuvarande kriget.
Däri förklarades nämligen, att kriget fördes under andra förhållanden
än dem, hvarpå folkrätten bygger, att Frankrike saknade erkänd
regering och att spannmålshandeln öfvertagits af själfva de franska
myndigheterna, d. v. s. blifvit en akt af fiendens egen regering; och till sist
angafs importspärrningen helt enkelt som ett viktigt medel att tvinga
fienden till fred. Det var alltså ett ganska träffande uttryck för de
dåtida — liksom därmed också för de nuvarande — tendenserna Lars
von Engeström använde om läget när han skref, att striden öfvergick
»till ett slags politiskt religionskrig».
Man skulle alltså ha väntat en verklig afspärrning af
lifsmedelsimport till Frankrike, en »uthungringsplan» sådan som den nuvarande.
På visst sätt skulle detta t. o. m. så till vida kunnat stämma ganska
väl öfverens med den allmänna ekonomiska politiken, som denna på
fastlandet just beträffande lifsmedel fortfarande, d. v. s. åtminstone
till franska revolutionen, i stort sedt präglades af den
för-merkantilistiska tendensen att hindra export snarare än att uppmuntra den
inhemska produktionen genom importhinder och exportlättnader. Men
som redan nämnts motiverade Pitt uppbringningarna bl. a. med
Englands eget tillfälliga behof af lifsmedel, enligt hvad Lars von Engeström
också uppgaf; och hur starkt rotad uppfattningen om olämpligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:13:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kontsyst/0038.html
