Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Englands åtgärder 1793—1802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hindra import till fienden var, finner man af att utvecklingen alls
icke fortgick efter de linjer, som de första åtgärderna antydde. Redan
efter fjorton månader (den 18 augusti 1794) upphäfdes den förut
citerade punkten i juni-instruktionen af 1793, och därmed var
spannmålsimporten till Frankrike ånyo tillåten. Visserligen gjordes i april året
därpå en ny kortvarig ansats att sätta 1793 års instruktion i kraft,
men närmast för att pressa Förenta staterna till ratifikation af den 1794
ingångna s. k. Jays traktat. Därmed var också hela denna episod
slut, så att under alla de tjugo år, som sedan återstodo innan Europa
ånyo fick en varaktig fred, såvidt bekant icke ens en ansats till
utsvältningsförsök förekom och icke heller någon annan verklig
importspärrning från den makt som behärskade hafvet.
I motsats till de sålunda kortvariga försöken att hindra
Frankrikes tillförsel fortgick regleringen af handeln på de franska och spanska
kolonierna hela kriget igenom, d. v. s. till freden i Amiens 1802, och
blef utgångspunkt för hvad som skulle ske under det egentliga
kontinentalsystemets tid. Äfven här förekom en viss vacklan från engelsk
sida, men de allmänna grundsatserna vidhöllos med helt annan
konsekvens än i förra fallet. Början gjordes med en ryktbar instruktion
den 6 november 1793, som väckte de neutralas och framför allt Förenta
staternas alldeles särskilda ovilja, i det att den föreskref uppbringning
af alla fartyg, som utförde de franska koloniernas produkter eller
tillförde dem förråd. Redan den 8 januari 1794 återkallades emellertid
denna drakoniska föreskrift, såsom en eftergift mot Förenta staterna,
och ersattes af en ny instruktion. Genom denna begränsades påbudet
om uppbringning till fartyg, som gingo direkt från fiendens
västindiska kolonier till europeisk hamn, hvarigenom möjlighet öppnades
för s. k. rundresa (circuitous voyage) öfver neutral utomeuropeisk,
d. v. s. närmast amerikansk men äfven dansk eller svensk kolonial
hamn. Dock måste fiendekoloniernas produkter ha blifvit neutral
egendom för att få fraktas, och blockadbrytande fartyg liksom
sådana som tillförde fiendekolonierna skeppsbyggnads- eller krigsmateriel
voro hemfallna till kapning. Dessa föreskrifter mildrades ytterligare
genom en ny instruktion i januari 1798, som dels upphäfde krafvet på
att kolonialvarorna skulle ha blifvit neutral egendom, dels och framför
allt medgaf också direkt fart på europeisk hamn, nämligen på sådan
hamn som tillhörde fartygets neutrala hemland eller brittiska riket.
Det sistnämnda är af särskildt intresse som bevis för Englands syfte
att draga handeln äfven med fiendekoloniernas produkter till sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
