Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Frankrikes åtgärder 1793—99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 4 april — föreskref konventet, att alla neutrala fartyg som förde
lifsmedel till fientlig hamn eller hade last som tillhörde fienden skulle
intagas i fransk hamn; de sistnämnda skulle vara god pris och
lifsmedlen köpas för fransk räkning. Men själfva inköpsbestämmelserna
voro gynnsammare för de neutrala än motsvarande engelska, och
därjämte förklarades — på samma sätt som sedermera under Napoleon —
att bestämmelserna skulle upphöra, så snart fienden å sin sida
medgåfve fri tillförsel af lifsmedel till Frankrike. Äfven praxis var till en
början mildare på franskt håll. Småningom slog emellertid den franska
politiken fullständigt om, och år 1796 tog den nya riktningen officiell
form. Då förklarade nämligen direktoriet kategoriskt genom en
förordning på ett par rader (14 messidor år IV—2 juli), att Englands
metoder i alla hänseenden skulle tillämpas mot de neutrala; och genom
den beryktade lagen den 29 nivôse år VI—18 januari 1798 nåddes
kulmen. Därigenom föreskrefs nämligen, att ett fartygs nationalitet
skulle bestämmas af dess last, så att hvarje fartyg som till någon del
förde från England eller dess besittningar härstammande varor —
oberoende af hvem som var ägare — föranledde ej blott dessa varors
konfiskation utan hela fartygets och lastens. Dessutom förbjöds hvarje
fartyg som berört engelsk hamn att inlöpa i republikens hamnar,
hvartill i praktiken redan tidigare hade kommit, att fartyg med
destination till engelsk hamn uppbringades.
Det var svårt att komma längre, och denna gång voro handlingarna
ej mildare utan tvärtom ännu våldsammare än orden. Från de inemot
två år nivôse-lagen var i kraft härstamma alla de vildaste exemplen på
de krigförandes öfvergrepp till sjöss. Det var skandinaviska fartyg som
särskildt råkade ut för detta skräckvälde på hafvet, medan den enda
neutrala makten af betydelse vid sidan af Sverige och Danmark,
nämligen Förenta staterna, började ett faktiskt kaparkrig mot Frankrike utan
formlig krigsförklaring. Den franska lagen trädde i kraft utan någon
förberedelse, så att fartyg som afseglat utan vetskap om dess
bestämmelser utan vidare föllo i kaparnas händer; och när det en gång skett,
var utsikten att komma undan försvinnande liten. Med den roll
Englands industri nu spelade, var det nämligen nästan omöjligt annat än att
ett fartyg skulle ha ombord föremål af engelsk härstamning; och det
behöfdes icke alls att dessa föremål utgjorde last i vanlig mening för
att fartygets och lastens öde skulle vara afgjordt. En yllefilt på
skepparens bädd, några säckar engelska stenkol för skeppskaminen,
engelskt porslin åt manskapet, skepparens engelska metallknappar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
