Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - III. Fastlandsspärrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utestängande, hvilket under samma förutsättningar som förut betyder
kontinentens gemensamma själfblockad gent emot England.
Någon betydelse fick detta drag ej före Napoleon, ty både de yttre
maktmedel och den stora politiska personlighet det kräfde fattades
ännu, men den yngre Napoleonsforskningen har gjort sig stor möda
att visa upp dess betydelse redan under den föregående tiden.
Handelsnationer ha sedan historiens begynnelse varit illa lidna i staternas
samkväm; och som redan förut sagts fick det trolösa Albion härvid i
arf de känslor som en gång mött dess medtäflare Nederländerna,
ytterligare skärpta genom de lifliga erfarenheter fiender och neutrala
under de ständiga krigen haft af dess utan hänsyn tillämpade
sjökrigsprinciper. Något öfverraskande kunde det då ej ligga i planer på
Englands utestängande, tvärtom är det anmärkningsvärda, att man
såvidt bekant icke hittills lyckats uppvisa några sådana förslag
annat än från direkt eller indirekt franskt håll. Exemplen af detta
slag ha sitt stora intresse men äro alltför påtagliga att kräfva någon
vidlyftigare utredning.
Redan från 1747 känner man förslag hos den franska Bureau de
commerce om att sammansluta Frankrike, hansestäderna, Preussen
och de nordiska makterna för att krossa Englands sjömakt[1] —
sannolikt ett led i den stående fransk-engelska motsats, hvarpå vår
Frihetstids historia erbjuder ett nästan oafbrutet exempel. Det är
emellertid först i sammanhang med och till följd af krigsutbrottet mellan
England och franska republiken 1793 som denna tendens får någon
mera varaktig betydelse. Ståndpunkten tog efter omständigheterna
antingen den formen, att alla fastlandsstater betraktades som
kommersiellt beroende af England och därför nödvändiga objekt för det
militära och ekonomiska krig republiken förde mot sin hufvudfiende,
eller tvärtom den motsatta formen att de alla hade samma intresse
af att krossa Englands makt och sålunda voro Frankrikes naturliga
bundsförvanter.
I den förra formen framträder uppfattningen redan i ett stort tal
som den girondistiske sjöofficeren Kersaint höll i konventet den 1
januari 1793, sålunda före krigsutbrottet, och där han med vanlig
revolutionär vältalighet uppmanar sina landsmän att möta striden
mot hela världen. Enligt hans mening hade endast Frankrike sin egen
industri och sina egna rikedomar, medan Spanien, Portugal, Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
