Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Handelskriget före Berlindekretet 1799—1806 - Spärrningen 1803—06 - Fransk tullpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk
tullpolitik
56 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
prägel af förpostfäktningar, medan Bonapartes andra linje kräfver
större uppmärksamhet, emedan politiken här redan under dessa första
år efter krigsutbrottet fullföljdes till sitt slutliga mål. Denna linje höll sig
till sin väsentligaste del inom den franska lagstiftningens egna råmärken
och gick ut på att spärra Frankrikes marknad för engelska
industriprodukter och tidtals äfven för kolonialvaror af engelsk härstamning.
Såsom ett led i sin allmänna kolonialpolitik, som öfver hufvud
noggrant följde »det gamla kolonialsystemets» linje, hade Bonaparte redan
under fredsåret 1802 fastställt tullsatserna på kolonialvaror därhän,
att tullbeloppet blef 50 % högre för nästan alla specificerade varor och
dubbelt så högt för de ospecificerade vid import från utländska
kolonier mot för franska koloniernas egna varor (3 thermidor år X—22
juli 1802). I den nya tull-lag, som antogs omedelbart före krigsutbrottet
1803, behölls denna ordning så godt som oförändrad, men en hög
tullsats (8 francs pr kg) infördes på bomullsväfnader, naturligtvis med spets
mot den engelska textilindustrien (8 floréal år XI—28 april 1803).
Krigsutbrottet utlöste omedelbart den gamla, från konventets och
direk-toriets dagar välkända rena förbudslinjen för allt engelskt (1 messidor
—20 juni). Kolonialvaror och industriprodukter, som direkt eller
indirekt härstammade från England eller dess kolonier, skulle konfiskeras,
och neutrala fartyg måste förete detaljerade franska konsulattester om
varornas oskyldiga ursprung. Dock gjordes det karakteristiska
med-gifvandet, att en fartygsbefälhafvare, som »af glömska eller på grund
af omdestinering» underlåtit att förse sig med dylika bevis, likväl kunde
få lossa sin last mot att taga motsvarande värde franska varor i
åter-frakt — ett uppslag som Napoleon skulle komma att starkt utveckla
i sin senare politik. I den följande år antagna nya tull-lagen bibehölls
förbudsprincipen, visserligen å ena sidan mildrad, bl. a. genom rätt
till import af vissa varugrupper med fartyg från hamnar som saknade
fransk handelsagent, men å andra sidan skärpt genom ytterligare ett
förbud med mycket stor räckvidd, nämligen för fartyg, som utklarerat
från eller utan nödtvång anlöpt engelsk hamn, att mottagas i de franska
hamnarna (22 ventöse år XII—13 mars 1804). Den sistnämnda
bestämmelsen föregrep 1806 års stora Berlindekret, det egentliga
kontinentalsystemets upphof.
Emellertid kan man lugnt gå ut från, att hela denna
differentialpolitik, med förbud särskildt för de engelska varorna och från England
kommande fartygen, ånyo liksom under föregående årtionde har visat
sig outförbar. Napoleon föll därför snart i tysthet tillbaka på en allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
