Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Englands motåtgärder - Den koloniala mellanhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74: KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
Court of the Privy Council, förklarade nämligen, i det ryktbara målet om
fartyget Essex med dess last från Barcelona till Salem i Massachusetts
och därifrån till Havana, såväl fartyg som last förbrutna, trots att lasten
som vanligt lossats och förtullats i den amerikanska hamnen (22 maj).
Detta prejudikat efterföljdes omedelbart af två andra hos
amiralitets-rätten, hvarigenom afsikten att eludera bestämmelserna förklarades
afgörande gentemot de yttre kriterierna. Samtidigt gick man i England
en mer direkt väg för att själf bli herre öfver handeln med fiendens
amerikanska kolonier, nämligen genom en rad lagar utfärdade i april
och juni 1805 samt juli 1806. De skulle uppmuntra till import af dessa
koloniers produkter, dels efter licens direkt till England, dels till engelska
Västindien, antingen till 16 där inrättade frihamnar eller (med något
mindre frihet och på grund af licens) till öarna i öfrigt, med något
växlande rätt till vidare befordran till det engelska moderlandet,
hvar-jämte varor kunde återföras till de utländska kolonierna från de
engelska. Till de 16 frihamnarna fick importen ske i (mindre) fartyg t. o. m.
af hvad nationalitet som helst, sålunda äfven fientlig (45 Geo. III c.
34 och 57, 46 Geo. III c. 111).
Den nya rättstillämpningen gentemot »rundresorna» väckte stor
förbittring i Förenta staterna och föranledde i april 1806 en amerikansk
motåtgärd, och samtidigt utfärdades de engelska blockadförklaringar af
Nordsjökusten och Engelska kanalen, som förut i korthet berörts.
I alla hänseenden viktigast af dessa var den blockad, som med
dåvarande engelske utrikesministern, den ryktbare whigpolitikern Charles
James Fox såsom upphofsman kungjordes den 16 maj 1806. Härigenom
skapades dels ett strängt blockeradt område mellan Ostende och Seines
mynning, alltså närmast Le Håvre, dels två lindrigare blockerade
områden norr och söder därom, från resp. Elbe till Ostende och Seines
mynning till Brest. Neutrala fartyg fingo därvid rätt att anlöpa de
sistnämnda sträckornas hamnar med varor som ej vore
krigskontra-band eller tillhörde fientliga undersåtar, förutsatt att de ej inlastats
i fientlig hamn eller att fartyget vid utgående destinerades till sådan
hamn. Liksom flertalet engelska blockadbestämmelser var äfven denna
mycket otydlig, och det är ej bekant hur den tillämpades under årets
återstående del. Mahans uppfattning,1 att den befriade från den
genom fallet Essex fastslagna skyldigheten för de neutrala att ärligt
importera de fientliga koloniernas varor, innan dessa åter utfördes till
Europa, är åtminstone som tolkning ganska otillfredsställande,
efter
1 Influence of Sea Power II 269 f., War of 1812 I 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
