Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Englands motåtgärder - Orders in Council 11 nov.—18 dec. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
ska bestridandet af satsen fritt skepp gör fritt gods; som vanligt
ville man främst påtvinga fienden varor via England. Till de fientliga
kolonierna fingo alla engelska och ostindiska varor samt kapadt gods gå,
och till England importerade utländska varor fingo också gå dit efter
en licens, som alltid ytterligare fördyrade dem; medan slutligen andra
orter, närmast väl de engelska kolonierna, ej utan särskild licens fingo
mottaga sex varuslag, som spelade en särskild roll i kolonialhandeln,
nämligen socker, kaffe, vin, brännvin, snus och tobak.1
Emellertid återstodo två varor, om hvilka striden stod häftigast,
nämligen råbomull och kinabark, det förra naturligtvis af största
betydelse för en med den engelska konkurrerande fastlandsindustri och den
senare som bekant en pièce de résistance i den äldre farmakopén vid
alla febersjukdomar. Efter att ursprungligen ha tänkt belägga äfven
dessa varor med exporttull beslöt sig engelska regeringen att genomföra
exportförbud för dem; och man skulle ha väntat, att åtminstone
exportförbud skulle ha åsyftat afspärrning af fastlandet, hvilket också
oppositionen ofta mer eller mindre bona fide utgick ifrån. Intet var
emellertid mer fjärran från regeringens tankar. Perceval, som i egenskap af
skattkammarkansler var förslagsställare till lagarna härom, motiverade
visserligen förbudet beträffande kinabark med att den största
svårighet redan gjort sig kännbar på fastlandet särskildt i Napoleons arméer
genom brist på läkemedlet, så som också skulle ha kommit till uttryck
genom en sjudubbling af priset; men han fortsatte omedelbart: »Meningen
med förbudet är i detta fall, att det i sista hand skall bli ett medel att
importera andra varor till fastlandet». Af dessa skäl gafs genom själfva
lagarna bemyndigande till licens från förbudet — såsom Perceval på nytt
underströk, för att förmå fienden att därjämte ta emot engelska varor:
»Det kommer ej att möta någon svårighet att få hur stor kvantitet som
helst af denna vara, i samma stund fienden afskaffar sitt importförbud på
andra varor.»2 Så var konkurrenssynpunkten afgörande öfver hela linjen.
Emellertid återstod det att reglera kontrollen med att fartygen
också begåfvo sig till de engelska hamnarna, och bestämmelserna härom
hörde till dem som väckte den största uppmärksamheten, utan att prin-
1 Detta förefaller mig vara den enda möjliga tolkningen af den svårfattligaste
bland alla förordningarna, nämligen den tredje (längsta) af Orders in Council den
25 november 1807 •—tydligen den af Grenville åsyftade i hans förut ätergifna
yttrande — sammanställd med den första O. C. af samma dag.
2 Hansard X 695 f., 728, jfr 1168 (underhuset 22, 23 febr., 16 mars 1808). —
48 Geo. III c. 29, 33, 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
