Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Englands motåtgärder - Orders in Council 11 nov.—18 dec. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS MOTÅTGÄRDER
83
cipiellt erbjuda lika stort intresse. De engelska krigsfartygens
befäl-hafvare och kaparna fingo till åliggande att innan de nya föreskrifterna
hunnit bli kända varna fartyg på väg till fientliga eller eljest otillåtna
hamnar äfvensom öfver hufvud att föreskrifva dem färd till särskildt
bestämda hamnar. Fartyg på väg till amerikansk hamn, som ej var dess
hemlandshamn, skulle sålunda gå till det äfven under nuvarande krig
för likartadt ändamål nyttjade Halifax i Nya Skottland eller till
västindisk frihamn, fartyg söder om ekvatorn till Ceylon, S:t Helena eller
Kap och fartyg på väg till Europa antingen till Gibraltar eller Malta
eller till hvilken hamn på brittiska öarna som helst.
Härtill kommo slutligen några rena, på de franska motstyckena
kalkerade repressaliepåbud. Handelsfartyg skulle förbli fientlig egendom
och konfiskeras som sådan, äfven om de såldes till neutrala; och —
den oresonligaste af alla bestämmelserna — blotta innehafvet af ett
franskt ursprungsbevis om lastens icke-engelska nationalitet skulle
föranleda konfiskation af både fartyg och last. Då å andra sidan
saknad af dylikt bevis föranledde kapning på franskt håll, hade ett neutralt
fartyg, åtminstone om det ej seglade under engelsk konvoj, på grund
af den senare bestämmelsen endast valet mellan att bryta den ena eller
att bryta den andra maktens påbud, med åtföljande kapningsrisk från
endera sidan — väl att märka, om man ville handla öppet och ärligt,
hvilket därför också var nära nog uteslutet. Verkan häraf blef endast
ett system med dubbla skeppspapper, som småningom nådde oerhörd
utsträckning, och följden blef sålunda i verkligheten, att man bröt mot
båda parternas påbud.
I mångfalden af föreskrifter, som likväl ingalunda fullständigt
åter-gifvits här, reser sig som sagdt öfver allt annat åläggandet att anlöpa
engelsk hamn, med de möjligheter som därigenom skapades att
kontrollera och fördyra afsättningen af fiendens produkter, närmast af
de fientliga kolonialvarorna. Med åren lyckades också de engelska
ministrarna finna jämförelsevis tydliga uttryck för sin tankegång
här-utinnan. Framför allt skedde detta i nästan identiska yttranden på
våren 1812 af tre bland ministrarna; formuleradt af lord Bathurst,
president i Board of Trade, d. v. s. handelsminister, lydde det så:
»Frankrike, hade genom sina dekret beslutit att afskaffa all handel
med England. England gaf till svar, att Frankrike då ej skulle ha
någon handel annat än med England.»1 Därmed var ju blockadtanken
1 Hansard XXI 1053 (öfverhuset 28 febr. 1812). Nästan likalydande ib. XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
