Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Förenta staternas politik 1806—1812 - Embargolagen 22 dec. 1807 - Bayonnedekretet 17 apr. 1808 - Non-Intercourse Act 1 mars 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
ständigt alltmer irritera den amerikanska regeringen med dess
klumpigare metoder.1
Om möjligt ännu mindre verkan i afsedd riktning fick den
amerikanska lagen på Napoleons åtgöranden. Decrès’ ursprungliga ovisshet
om Berlindekretets räckvidd hade ingifvit amerikanska regeringen
hvad den något dunkelt kallade en förvissning att åtgärderna ej skulle
tillämpas emot Förenta staterna, och detta tal vidhölls i notväxlingen
med England, äfven sedan Milanodekretet och dess tillämpning
definitivt borde ha skingrat alla dylika förhoppningar. I likhet med England
kapade Frankrike ständigt amerikanska fartyg och förfor därvid om
möjligt ännu våldsammare än sin motståndare, särskildt genom att
konfiskera fartyg endast därför att de underkastats en visitation af
engelska kryssare, hvilken de omöjligt kunnat undgå. Denna tolkning
drefs rent formalistiskt ända därhän, att under 1808 exempelvis en
amerikansk brigg förklarades för god pris på grund af engelsk visitering,
trots att den omedelbart efter visiteringen företagit sig att fly från
den engelska kryssaren in i det Napoleons bundsförvant Spanien
tillhöriga Bilbaos hamn och alltså om något visat sin goda vilja att stå
väl med kontinentalmakterna. I själfva verket var Napoleon så litet
böjd att för Förenta staternas räkning medge undantag från sin sats
om obefintligheten af neutrala, att han tvärtom med sin vanliga
förmåga af oväntade logiska slutledningar just i embargo-lagen lyckades
finna ett motiv att lägga beslag på alla amerikanska fartyg som kommo
till fransk eller »allierad»»hamn. Han förklarade nämligen i ett bref till
sin finansminister Gaudin den 17 april 1808 att, då Förenta staternas
regering lagt embargo på sina fartyg och beslutit att ej drifva handel
under kriget, »det alltså är uppenbart, att alla fartyg, som säga sig
komma från Amerika, komma från England och att deras papper äro
förfalskade»; alla amerikanska fartyg, som komme till Frankrikes,
Hollands, hansestädernas eller Italiens hamnar, skulle därför
beslagtagas.2 Detta var det s. k. Bayonnedekretet, som utgjorde hvad
Förenta staterna uppnådde af Frankrike genom embargo-lagen.
Hopplösheten i striden mot amerikanarnas egna lagöfverträdelser
föranledde slutligen presidenten och kongressen att ge saken förlorad,
och detta kort efter antagandet af Force Act i januari 1809. Denna
1 De viktigaste hithörande debatterna voro i öfverhuset 8 mars 1808 och 17
februari 1809 samt i underhuset 6 mars 1809. Den diplomatiska korrespondensen:
Hansard XII 241 ff., XIII App., XIV 881 ff., XVII App.
2 Corresp. de Nap. nr 13753.
[-Non-Inter-course-]
{+Non-Inter-
course+} Act
1 mars 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
