Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Licenssystemet - England - Falska skeppspapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING
minstone i princip hvad de från början varit, nämligen ett medel att
förena den engelska formella blockaden af fastlandet med politikens
verkliga merkantilistiska syften, såsom det skildrats i första kapitlet. Detta
tog sig bl. a. uttryck äfven i rent exportpremierande bestämmelser,
nämligen i den formen, att licens för import i vissa fall gjordes
beroende af export till samma värde antingen generellt eller för vissa varor,
t. ex. licens för import af vin mot förpliktelse att exportera
kolonialvaror. Och ehuru licenserna ofta såldes till höga belopp på fastlandet
(enligt uppgift 700 Rigsdaler i Norge, 500 floriner i Amsterdam) samt
äfven i England utlämnades af staten för ett så pass afsevärdt pris
som normalt 13 ä 14 pund sterling (235 ä 250 kronor) pr styck för
enstaka licenser, med en guinea’s (21 shillings’) tillägg för hvarje licens
vid större antal — hvarvid dock äfven högre belopp förekommo —
så insinuerade oppositionen såvidt bekant aldrig trots sina
konstitutionella betänkligheter, att fiskaliska synpunkter från statens sida
spelade in utan endast missbruk till favör för enskilda personer. Också
om man räknar med det högsta antalet licenser under ett år, omkr.
18,000 för året 1810, och högsta tänkbara medelbelopp pr licens eller
14 pund st., hvilket säkert är alltför högt räknadt, så blir högsta
års-beloppet blott omkr. 250,000 pund eller 6 Vi mill. francs.
Emellertid hade licensväsendet i England äfven en annan sida,
som från kontinentalsystemets synpunkt var viktigare än hela den nu
berörda, nämligen den att bereda handeln och sjöfarten tillfälle att
kringgå Napoleons handelsförbud utan att därigenom råka ut för den
kapning från engelskt håll, som otvifvelaktigt skulle ha blifvit följden
om de formella engelska föreskrifterna tillämpats. Det gällde att undgå
på en gång Scylla och Charybdis, och så som bestämmelserna på båda
sidor tillspetsats, var detta en absolut omöjlighet utan dispens. Hvad
licenserna härvid möjliggjorde var närmast en fullkomligt genomförd
och — liksom smugglingen — kommersiellt ordnad trafik med
förfalskade skeppspapper, afsedda att visa de kontinentala myndigheterna
både varornas icke-engelska ursprung och fartygens afgång från
ickeengelska hamnar. Den bästa och mest drastiska skildringen af hur
det hela gick till får man genom ett — visserligen af moralisk
advokat-salvelse drypande — tal af Brougham i underhuset den 3 mars
1812, hvars hithörande del därför må meddelas in extenso; det torde
vara onödigt att särskildt fästa uppmärksamheten på det dyrbara
affärsbref i förfalskningsbranschen som afslutar hans framställning.1
1 Hansard XXI 1110 ff. — Se i öfrigt för det engelska licenssystemet: parla-
Falska
skeppspapper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
