Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Trianon- och Fontainebleaupolitikens tillämpning 1810—12 - Tulldomstolar och militärkordong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIANON- OCH FONTAINEBLEAUPOLITIKENS TILLÄMPNING 1810—12 157
dogo. Äfven dödsdomar förekommo och verkställdes, såsom Rist
riktigt anger i sitt nyss citerade yttrande, ehuru ej med stöd i
Fontaine-bleaudekretet. Hela systemet blef naturligtvis ännu mer förhatligt
genom licensväsendet som bakgrund; Bourrienne uppger, att en
familjefar var nära att bli arkebuserad 1811 för att ha infört ett litet
»bröd» socker i Elbedepartementet, kanske samtidigt med att Napoleon
underskref licenser för import af en million stycken. I Hamburg gaf
systemet dessutom anledning till alldeles meningslösa trakasserier i
förening med de vanliga laglösa plundringarna från funktionärernas
sida, särskildt svåra därigenom att Holstein med oupplösliga band var
förenadt med Hamburg och nu efter hansestädernas annexion plötsligt
fann kejsardömets gräns gå mellan Altona och Hamburg. De mest
elementära ekonomiska funktioner måste då afstanna på grund af
prohibitivlagstiftningen, ända därhän att de holsteinska bönderna i
början förmenades rätt att återföra öfver gränsen betalningen för
af-lämnade lifsförnödenheter — emedan det ej var tillåtet att föra
penningar ur landet.
Jämte den nya rättskipningen på Fontainebleaudekretets grund
tog Napoleon nu sina militära maktmedel till hjälp i större
utsträckning än någonsin förr. Massénas armékår, numera under Oudinots
befäl, förlädes i en linje från Boulogne utefter Brabants och Hollands
kuster med sin starkaste division i Emden för att bevara förbindelsen
med hansestäderna. Därefter vidtog Davouts armékår, enligt Thiers
»den vackraste, pålitligaste och starkast organiserade, den
oöfvervinne-liga tredje kåren», den enda af hela Napoleons armé som nu under den
korta fredspausen på fastlandet hölls på krigsfot. Den bestod af tre
divisioner, hvar och en på fem infanteriregementen å fyra bataljoner
jämte 80 kanoner, hvartill dessutom kommo en kyrassiär- och en
lätt kavalleridivision samt en stor belägringspark äfvensom till sist
kanonslupar i flodmynningarna; yttersta utposten af denna linje var
general Rapps styrka i Danzig. I ett bref till Davout, bäraren af denna
organisation (28 september 1810), gaf Napoleon detaljerade
anvisningar hur de olika generalerna med sina styrkor skulle fördelas och
förklarade uttryckligen, att de två divisioner han höll utefter tyska
Nordsjökusten hade till enda uppgift att hindra smugglingen. Också
betydliga fästningsanläggningar kommo under de sista månaderna af
1810 i samma syfte till stånd efter kusten, sedan en tanke att utan
välde till sjöss söka eröfra Helgoland hade måste uppgifvas.
Som var att vänta stötte genomförandet af de nya dekreten på be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
