Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Trianon- och Fontainebleaupolitikens tillämpning 1810—12 - Tulldomstolar och militärkordong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING
gjorde hansestädernas och Oldenburgs samt den öfriga
Nordsjökustens införlifning omkring årsskiftet 1810—11, och detta kom de nya
åtgärderna, både de administrativa och de militära, att drabba
ojämförligt hårdast vid Nordsjön, hvilket visserligen från början skapade
en stor begränsning i effektiviteten, eftersom den engelska
kontinentaltrafikens tyngdpunkt redan afgjordt flyttats därifrån till
Östersjökusterna och Göteborg.
De särskilda förordningar, som i början af oktober kungjordes
beträffande tullbetalningen för varor mellan kusten och den gamla
linjen från Rees till Travemünde, erbjuda mindre intresse, och deras
förhållande till Trianontariffen är ej klart i alla detaljer. Det
betydelsefulla är i stället den nya rättskipningen — om ett så vackert ord
kan användas — och den nya militära afspärrningen.
Just vid Nordsjökusten var det som de nya tulldomstolarna fingo
sin största betydelse och gingo fram med den skrupelfria polisstatens
hela grymhet och förakt för enskild rätt; den nya tullpersonalen, som
framställes såsom ett sammanrafsadt slödder från olika länder,
inträngde dag och natt i bostäderna, och spioneriet florerade mer än
någonsin. Med bister ironi kunde tullväsendets föregående, tillräckligt
hatade chef i Hamburg, Eudel (enligt Bourrienne) förespå, att han och
hans grönrockar rent af skulle bli saknade: »Hittills har man bara lärt
känna rosorna». Rists vittnesbörd, hvarpå äfven det nyss sagda
delvis bygger, är af större värde:
»En blodsdomstol, prevotalrätten — den fiskaliska despotismens
afskyvärdaste redskap — tog snart säte i Hamburg. I strid mot
allmän lag blef den olycklige anklagade här ett offer för sina
obarmhärtiga tyranners obegränsade godtycke. Le Grand Prévöt, halft tullnär,
halft domare, afgjorde här öfver lif och död; och som ett hån emot hvarje
hedersbegrepp hade denna bastard af civil- och militärmyndighet fått
samma rang som prefekten och högsta domstolens president. Alla
undveko hans närhet, och för egen del har jag aldrig utan vämjelse
kunnat möta denne efter allt att döma fullt värdige innehafvare af ett
dylikt ämbete.»
På fjorton dagar afkunnade le grand prévöt i Hamburg under 1812
120 domar på hvardera sex månaders fängelse för brott mot
spärr-ningsdekreten, och i Hamburg blefvo fängelserna öfverfyllda, så att
ett hundratal fångar måste föras till galärerna i Antwerpen, medan
fängelseförhållandena i Bremen voro sådana, att 22 Va % af fångarna
Tnlldomstolar
och
militär-kordong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
