Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - I. Olika typer af verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
KAP IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
Nantes, Le Havre och La Rochelle, voro visserligen alldeles beroende
af utrikeshandeln och ledo proportionsvis af spärrningen, i den mån
denna blef effektiv; men detta är redan så pass mycket belyst i det
föregående, att ej mycket mer behöfver sägas därom. Bland
territoriella icke-franska stater voro de länder, som i likhet med Sachsen,
Schweiz, storhertigdömet Berg, Böhmen och Schlesien redan hunnit
industrialiseras, också i allmänhet starkast bundna vid samfärdseln
mellan folken och påverkades därför också mest af
kontinentalsystemet, ehuru i väsentligt olika riktning efter sin politiska ställning.
Skillnaden mellan industriområdena och de utpräglade agrar- och
råvaruländerna, som här närmast betyda Nordtyskland samt särskildt
Östersj östaterna Preussen, Mecklenburg och Ryssland äfvensom
Öster-rike-Ungern, innebar emellertid icke främst, att de senare voro
oberoende af utrikeshandeln, ty äfven de exporterade åtskilligt, utan den
bestod från kontinentalsystemets synpunkt närmast i, att de båda
ländergruppernas näringslif träffades på helt olika sätt genom
spärrningen. Industriländerna fingo å ena sidan sin råvarutillförsel
försvårad men uppnådde å andra sidan genom den engelska tillförselns
åtstrypning ökade afsättningsmöjligheter utanför Frankrike och Italien
för sin industri. Agrarländernas utländska afsättning var däremot just
hvad som träffades mer eller mindre hårdt, dels genom de allmänna
hindren för sjöfarten, som erbjöd nästan enda möjligheten för transport
af deras skrymmande varor, dels också genom förbudet för samfärdsel
med England, som var deras viktigaste afnämare. På grund af
kontinentalsystemets tendens att försvåra hufvudsakligen importen till
fastlandet minskades likväl afsevärdt verkan af denna faktor för
råvaruländerna; den gjorde sig så godt som icke alls gällande i t. ex.
Mecklenburg under denna första period. Men som närmare skall klar
göras längre fram i detta kapitel, var Napoleons ställning till Englands
lifsmedelstillförsel så principlös och opportunistisk, att det ej lönar sig
att söka draga några principiella slutsatser om de verkningar den
kunde komma att medföra. Så mycket kan man dock påstå som att
agrarländernas svårigheter berodde — ej på en af Napoleon åsyftad
afspärrning för England från lifsmedels- eller råvarutillförsel utan —
på kejsarens mycket välgrundade farhåga, att en export till England
från länder, som ej stodo direkt under hans färla, skulle ge anledning
till import af kolonialvaror och engelska industriprodukter. På detta
sätt förklaras i första hand läget för både Preussen och Ryssland.
Under kontinentalsystemets andra period inträdde visserligen öfverallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
