- Project Runeberg -  Kontinentalsystemet : den stora handelsspärrningen för hundra år sedan /
203

(1918) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - II. Frankrike - Surrogat för kolonialvaror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE

203

kolonialvarorna. Helt naturligt var det främst på denna punkt som
franska regeringens och dess organs, kanske framför allt Chaptals,
verksamhet skulle inrikta sig.

Att åtgärder här voro väl behöfliga i afseende på färgämnen, kan
man sluta af den stora prisstegringen, som åtminstone i Leipzig tidtals
var starkare än för råbomull; för indigo var priset i allmänhet
fördubb-ladt men ibland ända till tre-, fyr- och femdubbladt, för kochenill,
färgträ och annat vanligen fördubbladt.1 De två ojämförligt
viktigaste färgämnena voro de två förstnämnda, indigo och kochenill
(alisarin). I själfva verket var nyheten icke på någotdera området
mycket stor, ty man hade af ålder användt två inhemska färgväxter,
vejde (Isatis tinctoria) och krapp (Rubia tinctorum) för deras
tillverkning; men det ansågs nu som ett stort framsteg, att kemisterna kunnat
fastställa tillvaron af samma färgämne, indigo, i vejde som fanns i den
indiska och amerikanska Indigofera. Förhoppningarna om betydelsen
särskildt af de inhemska indigotillverkningarna voro ytterst högt
spända. Man väntade att för alltid bli oberoende af den koloniala
produkten, och ännu så sent som 1818 tänkte sig Chaptal, att
Frankrike genom sin inhemska indigotillverkning rent af skulle få en
exportvara, som kunde ersätta landet för den lönande mellanhandel
med kolonialvaror, som Frankrike gått miste om, då det 1814 och 1815
fick offra största delen af sitt kolonialvälde. I verkligheten voro
emellertid resultaten minimala och deras betydelse för framtiden ingen alls.
Odling af 32,000 hektar med vejde hade föreskrifvits, indiskt indigo
förklarats som engelsk produkt och följaktligen importförbjudits, tre
kejserliga indigofabriker hade anlagts och premier utdelats åt enskilda;
men ännu 1813 belöpte sig produktionen till summa 6,000 kg. (utom
500 kg. indisk indigo, »anil-indigo», från en italiensk plantage). Blott
en enda fabrik öfverlefde 1814, och hela episoden försvann utan att
lämna några spår efter sig. Som bekant är det på syntetisk väg
man i vår egen tid har lyckats fullständigt ersätta de naturliga
färgämnena indigo och alisarin, och under det nu pågående kriget har
läget tidtals varit till den grad omkastadt, att England har måst ta
sin tillflykt till den naturliga indigon som ersättning för den
oåtkomliga syntetiska indigon från Tyskland.

I afseende på de öfriga kolonialvarorna erbjuda surrogaten för
kaffe och tobak för oss ej annat af intresse än det som ligger i att »se
sina egna fönster». Till kaffesurrogaten hörde cikoria, torkad morot,

1 Siffror hos König 224.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kontsyst/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free