Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - II. Frankrike - Betsockerindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
205
Man hade därför redan tidigare på fastlandet börjat se sig om efter
surrogat, men det fanns knappast något sockerhaltigt material som ej
kom till användning, innan man nådde fram till betorna. Honung,
vassle, kastanj, päron, äpple, majs, lönn, potatis, fikon, körsbär,
plommon, tång och slutligen drufvor försöktes. Drufsockret blef den
första större etappen och tillverkades under åren 1810—11 i 2 mill.
kg. samt premierades; men denna ej kristalliserande, svartaktiga sirap
var motbjudande och smakade illa.
Vid denna tid hade emellertid betodlingen redan kommit i gång,
och en fabrikation af betsocker hade börjat på flere ställen, framför
allt hos Delessert i Passy. Man kan ej förvåna sig öfver att entusiasmen
blef stor, då resultatet visade sig — det påstods, säkerligen för denna
tidpunkt med stor öfverdrift, att produkten ej kunde skiljas från
rörsocker. Nu följde ett af Chaptal i hans minnen skildradt dramatiskt
besök af Napoleon hos Delessert, som dekorerades af kejsaren och
betraktades som en banbrytare. Den kejserliga förvaltningen tog
saken om hand efter sina vanliga metoder, genom åtgärder som löpte
alldeles parallellt med behandlingen af indigotillverkningen.
Importförbud för kolonialsocker, påbud om betodling på först 32,000,
sedermera 100,000 hektar — hvilket visserligen aldrig ens tillnärmelsevis
synes ha blifvit verklighet — samt om fyra kejserliga sockerfabriker
och en särskild i Rambouillet utfärdades slag i slag. Obestridligen gaf
detta upphof åt en liflig utveckling af såväl betodling som
sockertillverkning, icke minst i de tysktalande områdena inom och utom
kejsardömets gränser, ja försöksvis så långt norrut som i Danmark; och
Napoleons språkrör gjorde allt som göras kunde af denna framgång i
arbetet på oberoende af tillförseln sjöledes. Så talade inrikesministern
i sin exposé öfver rikets tillstånd till lagstiftande kåren i februari 1813
om hur det hade förefallit som en omöjlighet att ersätta socker, indigo,
kochenill, soda och bomull; men »vi ha haft den starka viljan, och
omöjligheten har försvunnit för våra ansträngningar». Från och med
1813 ställde han i utsikt en tillverkning af 7 mill. livrés (inemot
3 Va mill. kg.) socker i 334 fabriker, som »nästan alla» uppgåfvos vara
i gång, och detta ansåg han motsvara minst hälften af det genom
prisstegringen starkt minskade behofvet.
Som vanligt var verkligheten något mindre strålande. Det visade
sig enligt inrikesministerns egen rapport till Napoleon senare på året,
att man på grund af okunnighet äfvensom olämplig väderlek endast
hade fått 1.1 mill. kg. socker och att af de 334 licenserna endast 158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
