Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Englands lifsmedelsimport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND
237
två och tre gånger så mycket. Det kan alltså ej vara något tvifvel om
att kvantiteterna i och för sig voro små efter våra begrepp. Viktigare
är emellertid att få klarhet i den relativa betydelsen af en dylik import
för Storbritanniens totala hvetekonsumtion, men olyckligtvis är detta
uteslutet, då man ej känner skörden. Emellertid går flertalet både
samtida och senare beräkningar ut ifrån en konsumtion pr invånare i
Storbritannien (alltså frånsedt Irland) af en quarter (eller omkr. 225 kg.)
om året, frånsedt utsäde, hvilket onekligen förefaller svenskar som
en mycket hög siffra, eftersom den svenska konsumtionen af
samman-lagdt hvete och råg före världskrigets utbrott, alltså hundra år senare,
endast var omkr. 180 kg. Lägger man likväl den engelska
konsum-tionsberäkningen till grund, så befinnes det, att efter medelfolkmängden
under årtiondet 1801—10 i Storbritannien (omkr. 11 s/* mill.)
totalkonsumtionen af hvete skulle ha utgjort 2,655,000 ton, hvaraf
medel-importöfverskottct under denna tioårsperiod, 132,600 ton, utgjorde
nästan jämnt 5 % eller en tjugondei. Detta mycket anspråkslösa belopp
borde alltså ha varit det normala importbehofvet; men om man i stället
vill undersöka den relativa storleken af den största bristen under
perioden, den för år 1810, finner man, att ej heller den (i förhållande till
den då större folkmängden) stiger till mer än omkring 12 %.
Emellertid förekommer också en lägre beräkning af konsumtionen än siffran
en quarter (eller åtta bushels) pr invånare, nämligen sex bushels,
hvilket något understiger den svenska konsumtionen af råg och vete
hundra år senare; eftersom den inhemska tillgången i England endast
kan erhållas ut ifrån en siffra för konsumtionen som utgångspunkt, ger
detta ett mindre skördebelopp och alltså en större andel för importen.
Denna andel visar sig under en dylik förutsättning utgöra 6 1/s %
eller något öfver en sextondel i medeltal för tioårsperioden 1801 10
och godt 16 % eller en knapp sjättedel för maximi-importens år 1810.
Äfven vid total afspärrning från hveteimport skulle sålunda bristen
t. o. m. under dåliga skördeår och ogynnsammaste beräkning ha blifvit
en obetydlighet af hvad vi fått vänja oss vid under det nu pågående
kriget. För Sverige utgjorde importen i medeltal under
femårsperioden före det senaste krigsutbrottet drygt en fjärdedel af det
sammanlagda hvete- och rågbehofvet, medan brödsädestillgången i vårt land
under det dåliga skördeåret 1917/18 sannolikt är mindre än hälften af
den normala. Trots detta är det ett välbekant faktum, att
lifsmedels-bristen upprepade gånger gjorde sig starkt kännbar i England under
revolutions- och Napoleonskrigen, särskildt åren 1795, 1800 och 1812,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
