Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Napoleons lifsmedelspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
försedd med lifsmedel; de borde minnas hvad det år X (1801/02) hade
kostat honom att skaffa några tusen deciton spannmål, och det skulle
medföra den största fara, om man ej hade »dubbel tillgång». »Ni har
ej tillräcklig erfarenhet i detta ämne», skref han 1810 till vicekonung
Eugène i Italien. »Spannmålsfrågan är för regenterna den viktigaste
och ömtåligaste af alla....... Furstens förnämsta plikt i denna fråga
är att hålla med folket, utan att lyssna till jordägarnas sofismer.»
Under svårigheterna vintern 1812 går hans sträfvan ut på att genom
bröd-och sopputdelning »göra den mest behöfvande massan oberoende» af
lifsmedelssvårigheterna. Alldeles såsom tidigare förbjöd han därför
spannmålsexport, när brist befarades eller t. o. m. blott i afvaktan på
att skörderesultatet skulle bli bekant, såsom under 1810. Och när han
(den 6 augusti) detta år medgifvit Eugène att mot licens tillåta
spannmålsexport från Italien, skrifver han omkring tre veckor senare (den
31 augusti) till honom: »Det uppges, att den italienska skörden är
dålig; gif akt på att ej för mycket spannmål exporteras och att vi ej
komma i svårigheter». Därför bemyndigade han sin italienske
finansminister 1813 att tillåta export af franska och italienska produkter
utom spannmål och ris, där han först ville ha en rapport om saken —
det markerar lifsmedelsexportens särställning; och i full analogi
härmed tänkte sig Napoleon i januari 1812, att licenserna för import af
lifsmedel skulle ges utan Villkor, d. v. s. utan skyldighet att exportera
varor till motsvarande värde.
Samma föreställningssätt var bestämmande för hela den komplex
af åtgärder, som kejsaren vidtog under vintern och våren 1811—12,
då det enligt hans egen förklaring rådde verklig spannmålsbrist i
Frankrike och han samtidigt ansåg nödvändigt att bättre än vanligt
sörja för lugnet i Paris under sin frånvaro på det ryska fälttåget. Hans
feberaktiga ifver att gripa in och reglera drefvo därvid hans
medhjälpare, särskildt Paris’ framstående polisprefekt Pasquier, till förtviflan
och föranledde Chaptal till det beska omdömet, att Napoleon vidtog
alla åtgärder som voro ägnade att förvärra prisstegringen och bristen
på lifsmedel. Dit hörde uppköp och beslag af spannmål i de till Paris
gränsande departementen, förfogande öfver kvarnarna, försäljningar
i hemlighet genom regeringens agenter för att pressa ner priserna, då
dessa stego på grund af de föregående åtgärderna, utan annan påföljd
än att höja dem ytterligare, och till sist, som den misslyckade
»försörj ningspolitikens» kulmen — maximipris. Det bör utan vidare,
framgå, hur oförenlig hela denna serie af åtgärder är med
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
