Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Englands penningväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
hunnit ta större omfattning, är visserligen ej lätt att säga men behöfver
icke heller upptagas till diskussion här, eftersom det i alla händelser
är klart, att kontinentalsystemet som sådant ej var anledningen eller
i hvarje, fall icke någon hufvudanledning till situationen.
Men för det andra kan det ej från subsidiebetalningarnas synpunkt
ens anses ha varit nödvändigt att låta guld- eller silfverexporten fortgå,
då man nu en gång hade uppgifvit att hålla sin valuta i paritet med
guldet. Rent formellt hade man skaffat sig möjlighet härtill genom
»bankstängningen», d. v. s. sedlarnas oinlöslighet, och i sak mötte denna
utväg icke heller något oöfverstigligt hinder. Fastlandet behöfde
strängt taget ingen tillförsel af vare sig guld eller silfver, och det är
naturligtvis långt ifrån fallet, att alla engelska regeringens
utbetalningar på fastlandet skulle ha verkställts genom export af ädel metall.
För tillfället är det ej möjligt att ange förhållandet mellan de totala
utländska betalningarna och metallsändningarna för regeringens
räkning för mer än de två åren 1808 och 1809; men redan siffrorna för
dessa två år visa, hur tillfällig proportionen var.1 Under 1808 voro
regeringens utländska betalningar — här liksom annorstädes gälla
uppgifterna alla länder utanför brittiska öarna, ej blott fastlandet —
10,235,000 pund sterling, medan exporten af ädel metall för offentlig
räkning var minst 3,905,000 pund eller, om det belopp inräknas som
betalades för inköp af silfverdollars (utan att man kan se om de köptes
inom eller utom landet) 4,543,000, sålunda i senare fallet öfver 44 %
af det hela. Hufvudrollen spelade här öfver ett tjugutal sändningar,
hufvudsakligen silfver, till Pyreneiska halfön på sammanlagdt 2 V»
mill. pund sterling, jämte 855,000 pund i silfver till Göteborg, hvilket
allt man ej förstod att skaffa på bekvämare sätt. År 1809 däremot,
då de totala utbetalningarna voro större än året förut eller 12,372,000
pund, utgjorde exporten af ädel metall för regeringens räkning endast
1,206,000 pund enligt den lägre och 1,290,000 pund efter den högre
beräkningen, sålunda på sin höjd endast 12 % af de totala betal-
ningarna. Om det nu ansågs nödvändigt af hänsyn till Englands
»prestige» eller annat att ej låta så mycket som skedde flyta ur landet,
förefaller det alltså redan härigenom klart, och bestyrkes icke minst af
det nuvarande krigets erfarenheter, att man helt enkelt hade kunnat
underlåta att skicka ut guld eller silfver. Äfven om man ej kunnat
sluta därtill på teoretisk väg, framgår det därjämte af den praktiska
1 Siffror för exporten af ädel metall efter tab. 69 oeh 79 bland bilagorna till
Bullion Committees betänkande, i mån af behof omräknade till pund sterling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
