Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord. Jämförelse med nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvets behärskare under det nuvarande kriget ha lagt i dagen en
synnerligen stor förmåga att hindra ej blott detta utan också exporten till
fienden från neutralt område af varor som framställts af importerade
råvaror och t. o. m. export af det neutrala landets egna rent inhemska
varor, när de på ett eller annat sätt behöft ersättas genom sjöledes
importerade. De på olika sätt konstruerade »importtrusterna» ha här
skapat garantier, som alldeles saknades under Napoleonskrigen och
som i hög grad ändrat den neutrala handelns beskaffenhet.
Betecknande är också den försäkring af fientliga laster, som var fullkomligt
satt i system under kontinentalsystemet, med särskild provision åt
assuradören för att han skulle afstå från rätten att göra försäkringens
ogiltighet gällande på grund af lastens fientliga ursprung, medan
ingen hört talas om något liknande under det nuvarande kriget.
Allra mest slående är motsatsen kanske i afseende på guldexporten
och guldagiot. Det finns ett ryktbart 1700-tals-yttrande (af biskop
Berkeley) som går ut på, att man ej kan göra exportförbud för ädla metaller
effektivt utan en kopparmur rundt hela landet, och flertalet författare
på penningväsendets område för hundra år sedan voro ense om samma
sak. Så t. ex. förklarades det något lägre värdet på myntadt än på
omyntadt guld i England med den något större risken att exportera
det förra, emedan det var förbjudet i lagen; »men», säger Ricardo, »den
kringgås så lätt, att omyntadt guld alltid har haft nästan samma värde
som (d.v.s. obetydligt högre värde än) guldmynt». Under detta krig har
man däremot exempelvis i Tyskland och Frankrike sett guldet strömma
in till centralbankens kassor, trots dess ojämförligt lägre värde än det
pappersmynt som lämnats i utbyte, men däremot knappast hört talas
om utsmuggling af guld, ehuru en export skulle ha gifvit stor vinst,
om den hade kunnat lyckas.
Särskildt utgör denna allmänna svaghet hos statsmakten för hundra
år sedan den ständigt återkommande motiveringen till de ideliga
eftergifterna från åtlydnad af de på papperet gällande
förbudsbestämmelserna. Så t. ex. motiverade Perceval i underhuset 1812 licenserna för
import af spetsar och mussliner med att de skulle införas olagligt, om
det ej gafs tillåtelse därtill; och ungefär samtidigt förklarade lord
Bathurst i öfverhuset, att licensernas afskaffande ej kunde medföra
annan verkan än att brittiska undersåtar skulle fortsätta handeln med
neutrala utlänningar såsom bulvaner och bruka alla tänkbara knep
och bedrägerier för att undgå upptäckt. »I själfva verket», slutar
Storbritanniens handelsminister, med ord som kunde stå såsom motto för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
