Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
27
den fientliga föitruppen. De tatarer som bildade den utstötte
ett härskri, fyrade av på måfå och togo sedan till flykten.
Det blev tyst. Generalen kallade på tolken. En tatar i vit
tjerkeska red fram till honom, och de talades vid rätt länge,
viskande och gestikulerande.
— Överste Chasanov, ge order att det formeras skyttelinje,
sade generalen med låg och litet släpig men tydligt hörbar röst.
Truppen ryckte fram till floden, vi lämpade de svarta bergen
bakom oss. Det började ljusna. Himlavalvet med sina knappast
skönjbara bleka, dimmiga stjärnor föreföll högre, morgonrodnaden
började brinna i öster; från väster kom en frisk, bitande vind och
ljusa dimmor stego likt ångmoln från den brusande floden.
VIII.
Vägvisaren pekade ut vadstället, ocn den beridna förtruppen
först och sedan generalen med svit började vada över. Vattnet
gick hästarna upp till bringan, med väldig kraft stöitade det
fram mellan stenarna, som på sina ställen stucko upp i
vattenytan, och bildade skummande, brusande virvlar kring
hästbenen. Hästarna förvånades över vattenbruset, de lyfte på
huvudena och spetsade öronen, men gingo avmätt och
försiktigt fram över den ojämna bottnen i riktning mot strömmen.
Ryttarna lyfte ben och vapen i vädret. Infanteristerna,
bokstavligen i bara skjortan, hade hängt sina klädbylten på de
upphissade gevären, och hand i hand ett tjugutal i rad strävade de
att hålla stånd mot strömmen. Det spända uttrycket i deras
ansikten bar tydligt vittne om vilken ansträngning det kostade
dem. De beridna artilleristerna satte sipa hästar i trav och drevo
dem med gälla hojtanden ner i vattnet. Kanonerna och de gröna
ammunitionskistorna, som Vattnet emellanåt sköljde över,
tyngdes mot stenbottnen, men de präktiga svarta hästarna drogo
med förenade krafter, så att vattnet skummade om dem, och med
drypande svansar och manar togo de sig upp på motsatta stranden.
När övergången väl var gjord, fick generalens ansikte helt
plötsligt ett allvarsamt, bekymrat uttryck. Han vände hästen,
och följd av kavalleriet red han i trav ut på en vidsträckt,
skog-kantad äng, som utbredde sig framför oss. Kosacker till häst
spredo sig i en kedja längs skogsbrynet.
Inne i skogen uppenbarade sig först en man till fots i tjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
