Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o
LEO TOLSTOJ
skilde honom från berg och himmel, då bergmassivets oerhörda
storlek gick upp för honom, då han fick en förnimmelse av allt
det omätliga i denna skönhet, blev han rädd att alltsammans var
en synvilla, en dröm. Han ruskade på sig för att bli vaken. Men
bergen förblev sig oföränderligt lika.
—■ Vad är det där? Vad är det? frågade han skjutskarlen.
—• Bergen, vet jag, sade nogajen likgiltigt.
—• Jag har också suttit och tittat på dem länge, inföll
Van-jusja. Det är grant skall jag säga! Hemma kommer de inte att
tro en.
Vid trojkans snabba fart på den jämna vägen föreföllo
bergens skära, glittrande toppar att fly utmed horisonten.
Till en början väckte bergen blott förundran hos Olenin,
sedan gladdes han åt dem, men småningom, ju längre han såg
på denna kedja av beständigt flyende snöberg, som stego direkt
från stäppen, började han verkligt fatta deras skönhet, började
anamma bergen. Från den stunden fick allt vad han säg, allt
vad han tänkte och kände sin stämpel av bergens stränga majestät.
Alla hågkomsterna från Moskva, blygseln och ångern, alla de
futtiga fantasierna om Kaukasus försvunno och återkommo inte
mer. — Nu har det börjat, var det som om en högtidlig stämma
sagt honom. Vägen och Tereks i fjärran skymtande band,
skjutsstationerna och befolkningen — nu var allt detta inte längre ett
lustigt skämt. Då han såg upp mot skyn mindes han bergen.
Då han kastade ett öga på sig själv, på Vanjusja —• återigen
bergen. Två kosacker kommo ridande och deras gevär i fodralen
guppade taktmässigt på ryggarna och de gråa och bruna
hästbenen liksom streckade vägen — bergen igen. . . På andra sidan
Terek syntes rök från en aul — bergen igen. . . Solen gick upp
och lyste över Terek, som skymtade bakom vassen — bergen
igen. . . Från en stannitsa kom en arba 1 rullande, kvinnor kommo
gående, unga, vackra kvinnor —- bergen igen. . . Abreker 2 sprängde
över stäppen — men jag åker på, jag ar inte rädd för dem, jag
har gevär och styrka och ungdom — bergen igen. . .
1 Stannitsa = kosackby, arba = kaukasiskt arbetsåkdon.
2 Abreker kallas rebelliska tjet jentser, som ge sig över Terek till ryska
sidan för att stjäla och plundra. Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
