Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
51
IV.
Hela den del av Tereklinjen, åttio verst lång, utefter vilken
Grebenstannitsorna sträcka sig, bär en enhetlig prägel
beträffande både landskap och befolkning. Terek, som skiljer
kosackerna från Kaukasiens bergsfolk, flyter här bred och lugn trots
si t snabba lopp, och det grumliga vattnet spolar ständigt upp
gråaktig sand på den låga, vassbevuxna högra stranden och
sköljer den branta, fast ej höga vänstra stranden med dess rötter
av hundraåriga ekar, murknande plataner och småskog. På högra
stranden ligga de pacificerade, men alltjämt oroliga aulerna;
utmed vänstra stranden, en halv Verst från vattnet och en sju,
åtta Verst från Varandra, ligga stannitsorna. I gamla tider låg
flertalet av dessa stannitsor vid själva stranden; men Terek,
som med Vart år drog sig mer och mer åt norr, undergrävde dem,
och nu ser man endast övervuxna ruinhögar, förvildade trädgårdar
och päronträd och popplar omslingrade av vildvin. Ingen bor
där längre, och i sanden ser man blott spåren av hjortar, vargar,
harar och fasaner, som älska dessa ställen. Från stannitsa till
stannitsa gå genom skogen upphuggna vägar av ett kanonhålls
längd. Utefter Vägen äro kosackkordonger utposterade, och
mellan kordongerna ligga vakttorn. Endast en smal, omkring
sexhundra meter bred sträcka fruktbar skogsmark bildar
kosackernas område. Norr därom vidtar Nogaj- eller Mosdokstäppens
sandkullar, som sträcka sig långt norr ut och Gud Vet var övergå
i truchmenska, astrakanska och kirgiskasiatiska stäpperna.
Söder om Terek ligga Stora Tjetjna, Kotjkalosovsks bergsrygg,
Svarta bergen, ännu någon bergskam och slutligen snöbergen,
aldrig beträdda av människofot.
På denna fruktbara, skogbevuxna och av ett rikt växtliv
kännetecknade sträcka lever sedan urminnes tid en krigisk,
ståtlig och välbärgad gammaltroende rysk befolkning kallad
grebenkosackema.
För mycket länge sedan flydde deras gammaltroende fäder
från Ryssland och slogo sig ned vid Terek bland tjetjentserna på
Greben, den första kammen på Stora Tjetjnas skogklädda berg.
Genom att leva samman med tjetjentserna tillägnade sig
kosackerna bergsbornas seder och levnadssätt; men sitt ryska språk
och sin ryska tro bevarade de. En sägen, som än i dag lever
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
