Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
LEO TOLSTOJ
bland kosackerna, förmäler att tsar Ivan den förksräcMige kom
till Terek, kallade de äldsta i Greben inför sitt anlete, gav dem
jord på hitsidan floden, förmanade dem att leva i endräkt och
lovade att inte tvinga dem vare sig till underdånighet eller till
att byta tro.
Ännu i dag räkna sig kosackerna släkt med tjetjentserna,
och kärlek till oberoende, sysslolöshet, plundring och krig äro
huvuddragen i deras karaktär. Rysslands inflytande kommer
till synes blott i den impopulära formen av inblandning i valen,
beslag av kyrkklockor samt trupperna, som äro förlagda på
området eller marschera igenom. Kosacken hatar mindre
bergsbon, dzjigiten, som dräpt hans bror, än soldaten, som ligger
inkvarterad hos honom för att försvara hans stannitsa, men röker
ned hans stuga med tobak. Han hyser aktning för
fienden-bergsbon, men föraktar den främmande förtryckaren-soldaten. Den
äkte ryske muzjiken är en för kosacken främmande, föraktlig
Varelse, som han anser äga sin typiske representant i de
kringvandrande handelsmännen och de inflyttade lillryssarna.
I klädseln efterapas tjerkesserna, då elegans skall utvecklas.
De bästa vapnen får man från bergsborna, de bästa hästarna
köpas eller stjälas från samma håll. Den unge kosacken snobbar
med sin kunskap i tatariska språket, och har han festat om,
talar han tatariska även med sina egna. Ändå finns mycken
självkänsla hos detta kristna lilla folk, som lever här i en avkrok
av världen, omgivet av halvvilda mohammedanska stammar
och rysk militär. Det anser sig stå på en hög utvecklingsnivå,
erkänner endast kosacken för människa och ser med förakt ner
på hela den övriga världen.
Kosacken tillbringar större delen av sin tid vid kordongerna,
i fält, på jakt eller fiske. Nästan aldrig arbetar han hemma. Hans
Vistelse i stannitsan är ett undantag från regeln, och där rumlar
han. Alla kosacker ha egen vinodling, och dryckenskapen är
inte så mycket en för alla gemensam böjelse som ett hävdvunnet
bruk, den som ej iakttog det skulle betraktas som en avfälling.
I kvinnan ser kosacken redskapet för sitt välstånd; endast
döttrarna tillåter han att slå dank, hustrun tvingar han från
ungdomen till sena ålderdomen att arbeta för honom, han ställer
på kvinnan det österländska kravet av underdånighet och
arbetsamhet. Följden av en dylik uppfattning blir att kvinnan, som
nödtvunget utvecklar sig både fysiskt och moraliskt, liksom i
österlandet överhuvud får ojämförligt mycket större inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
