Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
LEO TOLSTOJ
lande trängde sig in genom porten; efter kommo sävliga kor, som
med sina stora ögon igenkännande häftade på matmodern avmätt
smällde sig på länderna med svansen. Den vackra, välvuxna
Marjanka var nu framme vid porten, hon kastade spöet ifrån sig,
stängde ledet och började på flinka ben ränna omkring på gården
och mota kreaturen. — Tag av dig på fötterna, din satjänta,
skrek modern, du har ju alldeles fördärvat skorna.
Marjanka blev inte det minsta stött över tillmålet satjänta,
hon upptog det som ett smekord och fortsatte muntert sitt
arbete. Hon var klädd i skär skjorta och grön besjmet; ansiktet
doldes av en huvudduk. Snart försvann hon med de feta kreaturen
i ett skjul på gården, och man hörde blott hur hon i smeksam ton
förmanade buffelkon: — Stå stilla då! Fy på dig! Seså, gumman
lilla!
Kort därefter följdes gumman och flickan från lidret åt till
mjölkkammaren, båda bärande stora stävor fyllda med mjölk.
Ur den lilla byggnadens lerskorsten steg snart röken från
gödselbränslet och mjölken bereddes till kajmak.1 Flickan underhöll
elden, gumman gick ut i porten. Skymningen hade redan brett
sig över stannitsan. Luften var mättad av doften av friska
grönsaker, ladugårdslukt och gödselrök. Överallt i portarna och
på gatorna sprungo kosackkvinnor med brinnande trasor i
händerna. Från gårdarna hördes kreaturens fnysningar och sävliga
tuggande, för resten var det blott barn- och kvinnoröster, som
skallade på gator och gårdar. På vardagarna ljuder sällan en
manlig, drucken röst.
En gammal högväxt, manhaftig kosackkvinna kom ut från
gården mittemot och bad Ulitka att få låna eld; hon hade en trasa
i handen.
— Redan färdig, mor? sade hon.
—• Flickan eldar. Vill ni ha eld, säger ni? frågade Ulitka,
stolt att kunna stå till tjänst.
De följdes åt in i stugan. Grova händer, ovana att befatta
sig med små föremål, lyfte fumligt locket av en dyrbar liten korg
med tändstickor, i Kaukasien en sällsynt vara. Den besökande
slog sig ned på trappsteget i tydlig avsikt att prata en stund.
— Gubben din, är han i skolan, mor? frågade hon.
—• Ja, han håller jämt på, mor. Han har skrivit att han
kommer hem till helgen, svarade den andra.
1 Tjockt skina som bildas på mjölken, då den långsamt får koka upp i
en flat kittel. En livrätt i Kaukasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
