Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
55
kosackkvinnorna hem från vingårdarna, där de varit sysselsatta
med att binda upp revorna, och i vingårdarna blir det lika tyst
och öde som överallt i omnejden.
Men i själva stannitsan blir det livligt så här dags på kvällen.
Från alla håll kommer folk dragande dit till fots, till häst och på
gnisslande arbor. Flickor i uppskörtade skjortor och med spön
i handen ila muntert pladdrande till byporten för att möta
boskapen, som nalkas i ett moln av damm och mygg, som den har
med sig utifrån stäppen. Mätta kor och buffelkor sprida sig på
gatorna, och kosackflickor i bjärta besjmeter kila av och an
mellan dem. Man hör deras gälla pladder, deras muntra skratt
och hojt, som överröstar boskapens råmande. Här kommer en
ridande, beväpnad kosack, som fått permission från kordongen,
stannar vid en stuga, lutar sig ned mot fönstret och knackar,
och till svar på knackningen uppenbarar sig en kosackflickas
vackra huvud, och man hör ett samtal med leende, smeksamma
tonfall. Där har en trasig, brednosig nogajisk arbetare kommit
hem med vass från stäppen, han välter sin gnisslande arba på en
esauls rymliga, rena gård, lyfter oket av de bångstyriga oxarna
och ropar något till husbonden på tatariska. Vid en vattenpöl,
som sträcker sig över nästan hela gatan och som folk sedan åratal
med stort besvär ta sig förbi genom att hålla sig utefter planken,
kommer en barfota kosackflicka vadande med en risknippa på
ryggen och skjortan högt uppdragen över de vita benen. En
vo-lontärkosack på hemväg ropar skämtsamt: — Lyft högre, ditt
fräcka stycke! och siktar på henne. Flickan släpper ned skjortan
och tappar risknippan. En kosackgubbe med uppkavlade byxor
och blottat gråhårigt bröst är på väg hem från fisket och bär i en
håv över axeln den ännu sprittande silverblanka fisken. För att
gena kryper han igenom grannens trasiga plank och rycker loss
manteln, som fastnat i planket. På ett annat håll släpar en
gumma i väg med en torr gren, och bakom husknuten höras
yxhugg. Barnungar skrika och väsnas på gatorna och slå trissa
överallt där det finns ett stycke jämn mark. Kvinnor klättra
över planken för att slippa gå runt. Ur alla skorstenar stiger
gödselbränslets doftande rök. På var gård råder det ivriga bestyr
som föregår nattens stillhet.
Ulitka, hustru till en kornett och skollärare, stod liksom alla
andra i porten till sin gård och väntade pä kreaturen som hennes
Marjanka kom drivande utför gatan. Hon hade ännu inte hunnit
öppna ledet, då en väldig buffelko, kringsvärmad av mygg, bö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
