Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
LEO TOLSTOJ
kosack. Så där flyger tankarna genom huvudet. En gång satt
jag vid stranden och fick se en vagga komma seglande. En riktig
ordentlig vagga, ena kanten var bara sönderbruten. Då kom
det många tankar för mig, skall jag säga. Vems var vaggan?
Era djävlar till soldater, tänkte jag, måste ha trängt in i en aul
och tagit tjetjentskvinnorna till fånga, och barnet har en sådan
där djävul slagit ihjäl — tog det i fötterna och dängde det i en
knut. Som om de inte brukar det? Människorna har inget hjärta
— nej. Såna tankar kom det för mig, och det sved i mig gjorde
det. Vaggan har de kastat ut och modern har de föst bort, huset
har de satt eld på, och dzjigiten har tagit sin bössa och gett sig
av över till oss för att röva. Ja, så sitter man och tänker. Men
får man så höra hur en hjord bryter sig genom skogen, då säger
det klack i en. Kom fram ni bara! Man sitter där och törs inte
röra sig, för att de inte skall få väder av en, och hjärtat det
dunkar i bröstet: dunk, dunk, dunk. Nu i våras kom en duktig hjord,
jag såg ett myller i skumrasket. »I Faderns och Sonens namn. . .»
jag skulle just till att skjuta. Men suggan till att fnysa åt
kul-tingarna sina: »Akta er, barn, där sitter en människa», och de
brakade iväg genom buskarna.
—> På vad vis sade den där suggan åt sina ungar att en
människa satt där? frågade Olenin.
— Tror du inte hon kunde! Tror du att ett vildsvin inte
har förstånd? Jo du, det är klokare än människan, fast det kallas
ett svin. Det vet allt. Tänk dig till exempel: människan kan gå
i ett spår utan att märka det, men så fort ett svin kommer på
ditt spår, får det strax väder av det och sätter i väg. Det visar
att det har förstånd, och att det känner din lukt, fast du inte
gör det själv. Och sä är det detta: du vill döda djuret, men det
vill leva kvar i skogen. Du har din lag och det har sin. Sä svin
det är, är det inte sämre än du: det är också en Guds skapade
varelse. Ack ja, människan är så enfaldig, människan är så
enfaldig! upprepade gubben ett par gånger och sänkte tankfull
huvudet.
Olenin försjönk också i tankar, han gick nedför trappan,
och med händerna på ryggen började han stum vandra av och
an på gården.
Jerosjka vaknade upp ur sina funderingar, lyfte på huvudet
och började uppmärksamt följa nattfjärilarna, som kretsade
kring den fladdrande ljuslågan och bäst det var flögo rätt in i
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
