Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
LEO TOLSTOJ
Gubben reste sig plötsligt på båda armbågarna och närmade
sitt ansikte tätt intill Olenins.
—• Din fan! röt han. Vad frågar du? Sånt får man inte tala
om. Det är lätt att förspilla sin salighet, aj, vad det är lätt! Adjö,
du far, nu är jag både mätt och full, och han reste sig. Skall
jag komma och hämta dig till jakt i morgon?
—• Ja, kom!
—■ Kom ihåg att du skall upp tidigt, försover du dig skall du
få se på annat.
—■ Var lugn, jag skall vara uppe före dig, svarade Olenin.
Gubben gick. Sången tystnade. Det hördes steg och muntra
röster. Efter en stund ljöd åter sång, men långt borta, cch
Jerosjkas ljudliga stämma hade sällat sig till de andra rösterna.
—• Vilka människor, vilket liv! tänkte Olenin med en suck och
återvände in i sin stuga.
XVI.
Farbror Jerosjka hade slutat tjänstgöra och levde ensam.
Hans hustru hade för tjugu år sedan övergått till ortodoxa kyrkan
och sedan rymt från honom och gift sig med en rysk fältväbel.
Han hade inga barn. Det var intet tomt skryt, då han berättade
om sig själv att han i forna dar hade varit den karskaste pojken
i stannitsan. Hela regementet kände till hans bedrifter. Mer
än ett dråp på både tjetjentser och ryssar hade han på sitt
samvete. Han hade både rövat uppe i bergen och stulit hos ryssar,
och tvä gånger hade han suttit på fästning. Större delen av sitt
liv hade han tillbragt på jakt och i skogen, där han i dagar levde
endast på en bit bröd och inte drack annat än vatten. I
stannitsan åter söp han från morgon till kväll.
Hemkommen frän Olenin sov han ett par timmar. Han
vaknade innan det ännu dagats och låg kvar i sängen och
funderade över mannen han lärt känna kvällen förut. Han hade
funnit stort behag i Olenins »gemena sätt» (därmed avsågs den
frikostiga trakteringen). Och även Olenins person behagade
honom. Han undrade hur det kom sig, att alla ryssar voro
»gemena» och rika, och att de ingenting visste, fastän de voro lärda.
Såväl dessa spörsmål begrundade han som vad han skulle tigga
av Olenin.
Farbror Jerosjkas stuga var rätt stor och inte gammal, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
