Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
165
Flickorna hade ännu inte börjat danslekarna. I bjärta
besjme-ter och huvuddukar bundna upp över ögonen sutto de 1
grupper på marken och stugvallarna i skydd för solens sneda strålar
och pratade och skrattade ljudligt. Barnen spelade ett bollspel,
kastade bollen högt mot den klara himlen och sprungo skrikande
omkring på torget. Några halwuxna flickor i andra ändan av
torget hade börjat dansa, och med gälla, skygga röster sjöngo
de en låt. Kanslister och unga över helgen hempermitterade
soldater i vit parad och nya, galonerade röda tjerkeskor gingo med
glada, feststämda ansikten arm i arm två och tre från den ena
gruppen kvinnor och flickor till den andra och skämtade och
nojsade. En armenisk handelsman i galonerad blå tjerkeska av
fint kläde stod i dörren till sin bod, där man skymtade travar
av hoplagda, brokiga huvudkläden, och värdig och
självmedveten som alla österländska handelsmän väntade han på kunder.
Två rödskäggiga, barfota tjetjentser, som kommit över från
andra sidan Terek för att se på helgdagsfirandet, sutto
hopkrupna utanför en bekants hus, sögo bekymmerslöst på sina
snuggor, tittade på folket, spottade och växlade några hastiga,
gutturala läten. Någon gång gick en ickepermitterad soldat
i luggsliten kappa med snabba steg igenom de brokiga grupperna
på torget. Här och där hördes redan druckna kosacker skråla.
Alla stugor voro stängda, förstukvistarna skurade kvällen till
ära. Till och med gummorna voro ute på gatan. Överallt i
dammet på de torra gatorna trampade man på melonskal och
pumpkärnor. Luften var ljum och orörlig, himlen blå och
genomskinlig. De mattvita bergskammarna man såg ovanför taken
föreföllo helt nära och färgades rosiga av den nedgående solens
strålar. Ibland hördes det avlägsna dånet av ett kanonskott
från andra sidan floden. Men från stannitsan stego idel glada,
festliga ekon.
Hela morgonen hade Olenin vandrat omkring på gården och
väntat på att få träffa Marjanka. Men när hon klätt sig gick
hon till mässan i kapellet; sedan satt hon på vallen med andra
flickor och tuggade frön. Till sist kom hon i sällskap med några
väninnor och såg glatt och vänligt på hyresgästen, då hon gick
förbi honom. Olenin ville inte inlåta sig i samtal med henne i
andras närvaro, han ville inte anslå en lätt och skämtsam ton,
han ville återuppta gårdagssamtalet och framtvinga ett avgörande
svar av henne. Han väntade på ett likadant tillfälle som kvällen
förut, men inget sådant tillfälle yppade sig, och han kände att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
