Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
85
— Det var bara ett dumt upptåg av kosackerna, svarade
Jerosjka.
— Av kosackerna? Hur så? frågade Olenin.
■— Jo visst. De satt och söp en gång. Vanjka Sitkin, det var
en av kosackerna, blev livad och gav sig till att fyra av en pistol
mot mig, rätt på den här fläcken.
— Såå, gjorde det ont? frågade Olenin. Vanjusja, är du
färdig Snart? tillade han.
— Asch, vad har du så brått för? Låt mig berätta vidare . . .
Jo, han sköt som sagt, och kulan blev sittande kvar, något ben
knäckte den inte. Nu sköt du så när ihjäl mig, sa jag. Så du bär
dig åt då! Men på det här skiljs jag inte från dig. Du skall bestå
mig en kanna.
— Gjorde det ont? frågade Olenin på nytt, nästan utan att
höra vad Jerosjka berättade.
•— Låt mig tala till slut! Han bjöd på en kanna. Vi drack
ur den. Men blodet rann i ett. Hela rummet var fullt med blod.
Pojken kommer att ge upp andan, Sa farbror Burlak. Bjud på
ett stop sött, annars sätter vi oss till doms över dig. Det bars
in mer, vi pimpla och pimpla . . .
— Gjorde det mycket ont? frågade Olenin på nytt.
— Ont? Avbryt mig inte, det tycker jag inte om. Låt mig
tala till slut. Vi pimpla och drack ända till ljusan dag, då somna
jag på ugnen, full förstås. När jag vakna på morgonen kunde jag
inte röra mig . ..
— Gjorde det mycket ont? frågade Olenin, i tro att han nu
äntligen skulle få svar på sin fråga.
— Säger jag kanske att det gjorde ont? Det gjorde inte ont,
men jag kunde inte röra mig, jag kunde inte gå.
— Nå, läktes det? frågade Olenin utan att ens dra på munnen,
så tung om hjärtat var han.
— Ja, läktes gjorde det, men kulan sitter där alltjämt. Känn!
Och han drog upp skjortan och blottade sin kraftiga rygg,
där en kula tydligt kändes i närheten av ett revben.
— Känner du så den rullar? sade han, tydligen road av kulan
som av en lustig leksak. Nu har den rullat ända hit bort.
— Tror du Lukasjka blir vid liv? frågade Olenin.
— Det vete Gud. De har farit efter doktor.
— Var hämtar de honom? Från Grosna? frågade Olenin.
— Neej, du far, era ryska doktorer skulle jag längesen ha
hängt, ifall jag vore tsar. Skära är det enda de kan. Skar de inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
