Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
IiEO TOLSTOJ
innan han slumrade till, och att jag stod under intrycket av
Velentjuks död och det melankoliska vädret, men mig föreföll
det att han grät.
Undersidan av kubben, som kolnat på glöden, flammade
ibland upp och belyste Antonovs gestalt, de gråa mustascherna,
det röda ansiktet och alla hederstecknen på kappan och
dessutom några stövlar, huvuden och ryggar. Ovanifrån duggade
alltjämt samma melankoliska dimma, i luften kändes samma
lukt av fukt och rök, runt omkring syntes alltjämt de nedbrunna
eldarna som en hop ljusa punkter och genom tystnaden hördes
Antonovs svårmodiga visa. Då sångaren tystnade för ett
ögonblick, hörde man de svaga ljuden från lägret i vila, Snarkningar,
rasslet av posternas gevär och undertryckt prat.
— Andra avlösningen! Makatjuk och Zjdanov! skrek
Maksimov.
Antonov slutade sjunga. Zjdanov reste sig, suckade, kiev
över en trädstam och styrde stegen mot kanonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
