Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i december 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
IiEO TOLSTOJ
borta järns med skuldran. Han sitter upprätt, han är på
bättringsvägen. Men på den töckniga, livlösa blicken, den hemska
magerheten och ansiktets djupa fåror ser ni att det är en varelse
Som har bästa delen av sitt liv bakom sig.
På andra sidan varseblir ni ett tärt, blekt, fint kvinnoansikte
med en stark feberrodnad på kinderna.
— Det är en matroshustru, hon blev träffad av en bomb
i benet den femte i den här månaden, säger er ledsagerska. Hon
kom med middagsmat till sin man på bastionen.
■— Är benet amputerat?
•— Ja, ovanför knäet.
Om era nerver äro starka går ni nu in genom dörren till vänster.
Det är förbands- och operationsrummet. Ni ser där läkare med
nedblodade armar och bleka, allvarsamma ansikten samlade
kring en brits, där en sårad ligger kloroformerad. Hans ögon
stå Öppna och han pratar en hop meningslösa ramsor, ibland
talar han också förnuftiga och rörande ord. Läkarna äro
sysselsatta med det motbjudande men nödvändiga arbetet att
amputera. Ni ser hur en vass, krokig kniv sänker sig i den friska vita
kroppen, ni ser hur den sårade plötsligt kommer till medvetande
och hor ett ohyggligt, skärande skri och förbannelser, ni ser hur
fältskärn kastar den amputerade armen i en vrå. Ni ser hur
en annan sårad ligger på en bår i samma rum och vrider sig och
stönar vid anblicken av kamratens operation, inte så mycket
av fysiska smärtor som av väntans moraliska lidande — ni ser
ohyggliga, skakande syner. Ni ser kriget inte i dess officiella,
vackra och lysande gestalt med musik och trumvirvlar, med
fladdrande fanor och generaler som tumla sina springare, utan
ni ser kriget i dess verkliga gestalt —• blod, lidanden, död.
Då ni går ut ur denna kvalens boning erfar ni ovillkorligt
en känsla av befrielse; ni drar in den rena luften i djupa andetag,
ni känner med välbehag att ni själv är frisk och sund, men på
samma gång har anblicken av dessa lidanden fyllt er med
förnimmelsen av er egen intighet, och lugnt och beslutsamt styr
ni Stegen mot bastionen.
»Vad betyder det om en sådan eländig mask som jag lider
och dör, när det är så många som lida och dö?»
Men åsynen av den klara himlen, den strålande solen, den
vackra staden, den öppna kyrkan och vimlet av militärer
försätter snart ert sinne i dess normala tillstånd med intresse blott
för nuet och dess små Sorger och fröjder. Utanför kyrkan möter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
