Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
321
parkettgolv, kamraternas glada, Vänliga röster och skratt, den
nya uniformen, den älskade tsaren, som han varit van att se i sju
år och som vid avskedet under tårar hade kallat dem sina barn.
Allt vad han sett stämde också så föga med hans vackra,
svärmiska drömmar.
-— Seså ja, nu är vi framme! sade den äldre brodern, då de
kört fram till Michajlovbatteriet och stego ur vagnen. Släpper de
oss över bron far vi direkt till Nikolajevkasernen. Där får
du stanna till i morgon bitti, och jag ger mig av till regementet
— där får jag veta var ditt batteri står, och så kommer jag och
hämtar dig i morgon.
— Varför det? Nej, låt oss hellre följas åt, sade Volodja.
Jag följer med dig till bastionen. Det är ju lika gott det, man
måste ju i alla fall vänja sig. Om du kan vara där, kan jag det
också.
— Det vore bättre du lät bli.
— Nej, säg inte det. Jag får åtminstone Veta hur . . .
— Mitt råd är att du låter bli, men vill du nödvändigt så . . .
Himlen var klar och mörk; stjärnorna och bombernas och
skottens oupphörligt framblixtrande eld lyste nu skarpt i
nattmörkret. Batteriets stora vita byggnad och början av bron trädde
fram ur dunklet. Bokstavligen i var sekund vibrerade luften för
kanonsalvor och krevader, som antingen kommo samtidigt eller
följde tätt på varann. Tvärsigenom dundret, som ett slags
ackompanjemang till det, hördes vikens dystra brus. Det blåste en lätt
bris från havet cch luften var fuktig. Bröderna gingo fram till
bron. En lantvärnsman stötte tafatt geväret mot armen och skrek:
— Vem där?
— Soldat.
— Ingen släpps fram.
— Vad nu då? Vi måste fram.
— Fråga officern.
En officer, som satt och halvsov på ett ankare, reste sig och
befallde att de skulle släppas igenom.
■— In är tillåtet, men inte ut. . . Vart skall ni alla på en gång?
röt han åt några regementsfordon, som fullastade med lik
trängdes vid brohuvudet.
Då bröderna kommo ned på första pontonen, stötte de ihop
med några soldater som högljutt pratande kommo från stadssidan.
— När han fick persedlarna, betyder det förstås att
räkningen stämmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
