Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
IvËO TOLSTOJ
årig stabsofficer med ombunden, svullen kind, iförd en kappa,
som visserligen var gammal och nött men av fint kläde.
— Jag har äran att anmäla mig: fänrik Kozeljtsov,
kommenderad till femte lätta, läste Volodja sin utanläxa strax innanför
tröskeln.
Batterichefen besvarade knapphändigt hans bugning och bad
honom sitta ned utan att räcka honom handen.
Volodja tog skyggt plats på en stol vid skrivbordet och började
fingra på en sax han råkade få fatt på. Batterichefen fortsatte
att stum gå av och an i rummet med händerna på ryggen och
sänkt huvud och kastade blott då och då en blick på händerna
som vredo och vrängde saxen. Han såg ut som om han ansträngde
sig att komma ihåg något.
Batterichefen var en rätt fetlagd liten man med en stor måne
på hjässan, tjocka mustascher, som hängde ned över munnen,
och behagliga bruna ögon. Hans händer voro vackra, välvårdade
och feta, de små fötterna förde han starkt utåt, och det Var något
självsäkert och även en aning behagsjukt i gången, som angav
att batterichefen inte var någon modest natur.
— Ja, sade han och stannade framför fältväbeln, från och
med i morgon måste vi Öka på ännu ett mått åt
ammunitionshästarna, de är minsann så magra. Eller vad tycker du?
— Jo, det är nog bäst att öka, ers högvälborenhet, havren
har blivit billigare, svarade fältväbeln. Han höll händerna
utefter sidorna, men fingrade på revärerna så att man kunde se
att han älskade att förtydliga sitt tal med gester. Och i går
skickade mig vår furagör Frantjuk en skrivelse, ers
högvälborenhet, att vi nödvändigt måste köpa havre där han är — den är så
billig där, säger han. Vad befaller ers högvälborenhet alltså?
— Han skall köpa förstås, han har ju pengar. Och
batterichefen började åter gå av och an i rummet. Var är era saker?
frågade han plötsligt Volodja och stannade mitt framför honom.
Den stackars Volodja behärskades så fullständigt av
föreställningen att ban var en pultron, att han spårade förakt i vart
ord som riktades till honom, i var blick. Nu tycktes det honom
att batterichefen redan hade genomskådat honom och gjorde narr
av honom. Förvirrad svarade han att hans bagage Var på
Graf-skaja och att brodern lovat hämta det åt honom i morgon. Men
innan han hunnit tala till slut, vände sig batterichefen till
fältväbeln och frågade:
— Var skall vi logera fänriken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
