Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XV - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
333
tade ett tvivlande öga på officerns kraftiga gestalt. Men ni kan
tjänstgöra i alla fall?
— Ja, överste.
— Nå, det gläder mig. Då övertar ni nionde kompaniet —
ert gamla av underlöjtnant Zajtsev. Ni skall genast få
nödiga order.
— Som översten befaller.
— Var vänlig och skicka till mig regementsadjutanten, när
ni kommer dit, tillade översten och gav med en lätt böjning på
huvudet till känna att audiensen var slut.
Då Kozeljtsov gick ut ur blinderingen, muttrade han något
och ryckte på axlarna som om han känt sig pinad eller förtretad
eller generad.
Och han var förtretad, inte på översten, utan på sig själv
och allt omkring honom.
Disciplinen och dess betingelse — subordinationen — känns
behaglig, endast då den förutom på den Ömsesidiga övertygelsen
om dess nödvändighet grundar sig på en från den underordnades
sida erkänd överlägsenhet i erfarenhet och militärisk duglighet,
ja, moralisk förträfflighet blott och bart. Men då, såsom ofta
fallet är hos oss, disciplinen grundar sig på en tillfällighet eller på
ekonomiska omständigheter, övergår den alltid på den ena sidan
i viktighetsmakeri, på den andra i dolt hat och förargelse, och i
stället för att ha den gagneliga inverkan att förena massorna till
ett helt har den en helt annan verkan. En person, som ej känner
sig kunna inge aktning genom sitt inre värde, fruktar instinktivt
att närma sig de underordnade och söker att genom yttre uttryck
för pondus säkerställa sig för kritik. De underordnade, som se
endast denna yttre, för dem själva förolämpande sida, anse
(vanligen orättvist) att det inte finns något av värde bakom den.
XVI.
Innan han uppsökte sina officerare, gick Kozeljtsov att hälsa
på sitt kompani och se var det stod.
Bröstvärnen och skanskorgarna, löpgravarna, kanonerna
han gick förbi, till och med bombskärvorna han snubblade på
■— alltsammans detta, oavlåtligt belyst av kanonelden, var
honom välbekant, allt hade hunnit inpräglas i hans minne under
loppet av de två veckor han utan avbrott tillbragt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
