- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
336

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

IvËO TOLSTOJ

Kozeljtsov tömde ett glas brännvin och satte sig hos de
spelande.

■— Satsa, Michajl Semjonitj, sade bankören. Ni har förstås
med er en väldig massa pengar.

— Var skulle jag fått några pengar från? Tvärtom, jag har
gjort av med mina sista i staden.

■— Å inte! Ni har nog plockat någon i Simferopol.

— Nej sannerligen, bara en obetydlighet, sade Kozeljtsov,
tydligen utan att vilja bli trodd, och han knäppte upp
uniformsrocken och tog sina kort. Men det skadar ju inte att försöka, lyckan
kan vara framme. Man måste bara morska upp sig.

Och efter att ha tömt ytterligare tre snapsar och några glas
porter var han fullkomligt »i stämning», det vill säga omtöcknad
också han, och spelade bort sina sista tre rubel.

Den lille svettige officern hade förlorat hundrafemtio rubel.

— I dag har jag ingen tur, sade han och lade vårdslöst ut ett
nytt kort.

— Får jag be er betala, sade bankören med en blick på honom
och upphörde for ett ögonblick att ge.

— Jag betalar i morgon, om ni tillåter, svarade den svettige
officern, reste sig och grävde nervöst med handen i sin tomma
ficka.

— Hm! muttrade bankören och slängde ilsket ut korten åt
höger och vänster. Det här går verkligen inte för sig, och han
lade ned kortleken. Jag stänger banken. Det går verkligen inte
för sig, Zachar Ivanitj. Vi kom överens om att betala kontant,
men ni vill spela på krita.

— Jaså, ni kanske tvivlar på mitt ord? Det var egendomligt,
måste jag säga.

— Av vem skall jag få betalt? brummade majoren, som
under tiden hade hunnit bli grundligt påstruken och hade
förlorat en åtta rubel. Jag har satsat över tjugu rubel och vad jag
vunnit får jag inte.

— Hur skall jag kunna betala, sade bankören, när det inte
finns pengar på bordet?

-— Det angår inte mig, skrek majoren och reste sig. Jag
spelar med er, med hederligt folk, och inte med den där.

Den svettige officern råkade i vredesmod.

— Jag säger ju att jag skall betala i morgon. Hur understår
ni att säga mig oförskämdheter?

— Jag säger vad jag vill. Hederligt folk bär sig inte åt så
där och därmed jämnt! skrek majoren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free