Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
345
att gå utan att bocka mig for kulorna, och jag är inte mera rädd
än någon annan. Alltså är jag ingen pultron, tänkte han helt
förtjust.
Men oräddheten och självbelåtenheten rubbades snart av det
skådespel som mötte honom på Kornilovbatteriet, då han i
skymningen gick att söka rätt på bastionsbefälhavaren. Fyra flottister
vid bröstvärnet höllo ett blodigt lik utan stövlar och kappa i
armar och ben och svängde den livlösa kroppen, i begrepp att
kasta den Över bröstvärnet. (Under bombardemangets andra dag
hann man inte undanskaffa liken överallt på bastionerna, utan
kastade dem i löpgraven för att de inte skulle ligga i vägen.)
Volodja stod for ett ögonblick stel och såg hur liket tornade mot
bröstvärnets kant och sedan störtade ned i löpgraven. Men
lyckligtvis kom i detsamma bastionsbefälhavaren, och han fick
nödiga order samt en vägvisare genom batteriet och till blinderingen
som var bestämd för servisen.
Vi skola ej berätta om alla faror och alla besvikelser vår
hjälte hade att utstå under kvällen: hur i stället för den
mönstergilla skjutning han Var van vid från exercisen och Väntat sig
även här, han fann två söndriga mörsare utan sikten, av vilka
den ena hade fått mynningen intryckt av en projektil och den
andra stod på spillrorna av en sönderskjuten bäddning; hur han
ej på hela natten lyckades uppdriva folk som kunde reparera
bäddningen, hur det inte fanns en enda laddning av den i
»Handledningen» föreskrivna vikten, hur två artillerister under hans
befäl blevo sårade och hans eget liv väl tjugu gånger hängde på
ett hår. Lyckligtvis hade han till handräckning fått en jättelik
matros, som stått vid mÖrsarna sedan belägringens början. Denne
övertygade honom om möjligheten att skjuta med dem, och
med en lykta i handen ledsagade han honom sedan tvärs Över
hela bastionen som om han spatserat i sin egen täppa och
lovade att allt skulle vara i ordning nästa morgon.
Blinderingen, dit ledsagaren förde honom, Var en liten grotta
uthuggen i klippan och täckt med grova ekbjälkar. Där slog
han sig ned med sina artillerister.
Vlang hade knappt fått syn på blinderingens låga lilla dörr
förrän han hals över huvud, den förste av alla, rusade in och kröp
ihop i en vrå, som han sedan inte lämnade mer. Då manskapet
tagit plats utefter väggarna och några hunnit tända sina pipor,
slog Volodja upp sin säng i en annan Vrå, tände en ljusstump,
lade sig på britsen och började röka cigarretter. Över blinderingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
