Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
347
Vid Vasins ord brusto alla i skratt.
— Meljnikov sitter minsann kvar därute hela tiden,
anmärkte någon.
— Ropa in honom, vet jag, inföll den gamle styckjunkarn.
Han kan ju bli skjuten alldeles i onödan.
— Vad är det for Meljnikov? frågade Volodja.
— Å, det är en toker på vårt kompani, ers välborenhet.
Han är aldrig rädd för någonting, och nu går han där ute. Om ers
välborenhet vill titta på honom: han är precis lik en björn.
— Han Vet besvärjelseorden, ljöd Vasins sävliga röst ur
motsatta vrån.
Meljnikov kom in i blinderingen. Han var en blond, vacker,
fetlagd karl — det senare något ytterst sällsynt bland soldater
— med hög, välvd panna och utstående, ljusblå ögon.
— Är du inte rädd for bomberna, du? frågade honom
Volodja.
— Vad skulle jag vara rädd for bomberna för? svarade
Meljnikov och fingrade på rocken och kliade sig i huvudet. Jag
vet att jag inte kommer att bli dödad av en bomb.
— Skulle du alltså vilja stanna kvar här?
— Visst ville jag det. Här är lustigt, sade han och brast
plötsligt i skratt.
— Såå, då måste du komma med på ett utfall. Vill du jag
skall säga åt generalen? sade Volodja, fast han inte kände en
enda general här.
— Nog vill jag det, alltid, och Meljnikov gömde sig bakom
de andras rygg.
— Skall vi spela »näsknäpp», pojkar? Är det någon som har
kort? hördes hans ivriga rost.
Strax därefter var spelet i full gång i en vrå — korten smällde,
det hördes näsknäppar och skratt. Volodja drack te från
samo-varen som trumslagarn tänt för hans räkning, bjöd styckjunkarna
och skämtade och pratade med dem för att göra sig populär och
kände sig högst belåten över den vördnad de visade honom.
Soldaterna slogo också upp språklådan, då de märkte att officern
inte var hög av sig. En berättade att snart skulle det bli slut med
Sevastopol belägring, ty en pålitlig flottist hade berättat att
Konstantin, tsarens bror, var på väg till vår undsättning med
hamrikanska flottan och att det skulle bli en uppgörelse att inte
ett skott fick lossas på två veckor, och den som sköt skulle få
betala sjuttiofem kopek i böter for Vart skott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
