Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
IvËO TOLSTOJ
nande slätten och pratade muntert om det nyss avslutade spelet.
Den okände i fårskinnspälsen tog inte del i samtalet och avböjde
hårdnackat teet, som jag upprepade gånger bjöd honom. Med
benen i kors på tatarmaner satt han på marken och rullade och
rökte den ena cigarretten efter den andra, tydligen dock mindre
av smak än för att ge sig sken av att vara sysselsatt. Då vi
började tala om att vi motsågo återtåg och möjligen en drabbning
i morgon, reste han sig på knäna och upplyste stabskapten Sj.
att han just varit hos adjutanten och själv skrivit ut en order
om framryckning i morgon. Vi sutto alla tysta, medan han
talade, och fastän han blev märkbart förlägen, förmådde vi honom
att upprepa den för oss högintressanta nyheten. Han upprepade
vad han sagt, men tillfogade nu att han »suttit inne hos
adjutanten, som han bodde tillsammans med», då ordern kommit.
■— Om ni inte ljuger, gubbe lilla, så måste jag ge mig av
till mitt kompani och ge en del order för morgondagen, sade
stabskapten Sj.
— Nej . . . hur så . . . hur skulle jag . . . jag vet säkert . . .
stammade subalternen, men tvärtystnade, och uppenbarligen
besluten att bli förolämpad rynkade han på ett konstlat sätt
ögonbrynen, muttrade något för sig själv och började åter rulla
cigarretter. Men det var nästan slut med smultobaken i hans
kattunspåse, och han bad Sj. att »stå honom till tjänst med en
liten cigarrett».
Vi andra fortsatte rätt länge det mycket enahanda militära
kallprat som alla vilka varit i fält känna till, klagade i enahanda
ordalag över fälttågets enformighet och långvarighet, kritiserade
befälet som vi brukade, berömde den ene kamraten, beklagade
den andre, uttryckte vår förvåning över att den och den hade
vunnit och den och den förlorat så mycket och så vidare.
— Vår adjutant har då otur med besked, sade stabskapten
Sj. I staben vann han jämt; Vem han än spelade med så klådde
han honom, men nu har han i över en månad inte gjort annat
än förlorat. Den här expeditionen har bekommit honom illa.
Jag tror han har förlorat tusen rubel kontant och värdesaker
för femhundra: mattan han vann av Muchin, Nikitins pistoler,
Sadis guldur, som Vorontsov gav honom, alltihop har gått.
-— Rätt åt honom, sade löjtnant O. Han skinnade alla,
man kunde inte spela med honom.
•— Ja, han har skinnat varenda en, men nu har alltihop
rykt åt skogen ■— och stabskapten Sj. skrattade godmodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
