Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
IvËO TOLSTOJ
hade ett behagligt utseende, var rätt liten till växten och klädd
i svart frack, vit väst och vit halsduk.
Den unge mannen, som tydligen stod i begrepp att fara på
bal, stod framför Ivasjin med hatten i hand och diskuterade hett
men hövligt med honom om en gemensam bekant till oss, som
hade utmärkt sig i det ungerska fälttåget. Han förklarade att
mannen inte alls Var en hjälte och skapad för kriget, som det hette
om honom, utan endast en intelligent och bildad man. Jag minns
att jag blandade mig i diskussion, tog parti mot Guskov och blev
till ytterlighet het — jag till och med påstod att intelligens och
bildning alltid stå i omvänt förhållande till tapperheten •— och
jag minns hur Guskov intressant och kvickt bevisade för mig
att tapperhet är en oundgänglig följd av intelligens och en viss
utvecklingsgrad, vilket jag, som ansåg mig själv för en intelligent
och bildad person, inte kunde annat än hålla med om i mitt
stilla sinne. Jag minns att Ivasjin vid slutet av samtalet
presenterade mig för sin svåger och hur denne med ett nedlåtande leende
räckte mig sin lilla hand i den halvt pådragna glacéhandsken
och hur han tryckte min hand lika lamt och obeslutsamt som nu.
Fastän jag hade en förutfattad mening om honom kunde jag den
gången inte annat än göra Guskov rättvisa och hålla med systern
om att han Verkligen Var en intelligent och behaglig ung man,
som borde komma att gå långt. Han var ovanligt soignerad och
elegant i sin klädsel, uppträdde med mycken säkerhet men var
på samma gång försynt och hade något påfallande ungt, nästan
barnsligt i Väsen och utseende, vilket kom en att förlåta det
uttryck av självbelåtenhet och Översitteri som präglade hans
intelligenta ansikte och särskilt hans småleende. Det sades att
han under vintern haft stora framgångar i Moskvas kvinnliga
societet. Då jag såg honom hos systern, kunde jag blott sluta
mig till ryktets sanningsenlighet av den lyckliga, belåtna min
hans unga ansikte alltid bar och av de rätt oblyga anspelningar
han ibland gjorde.
Vi träffades sex gånger och pratade mycket eller rättare sagt
han pratade och jag hörde på. Han talade vanligen franska, god
franska, uttryckte sig Väl och sirligt och hade en förmåga att
mjukt och hövligt falla andra i talet. Överhuvud behandlade
han alla, mig inbegripen, tämligen högdraget, och som alltid i
förhållande till människor som behandla mig högdraget och som
jag knappast känner, hade jag en känsla av att det var med full
rätt han behandlade mig så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
