Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
367
vänstra knäet, och i denna obekväma ställning förblev han sittande
med blicken häftad på Sj. och ansiktet förvridet till något som
skulle föreställa ett föraktfullt småleende.
— Nej, tänkte jag, då jag såg det där småleendet, jag har
inte bara sett honom, jag har talat med honom någonstans.
— Vi har träffats någon gång, sade jag till honom, då
stabskaptenens munterhet började lägga sig under påverkan av den
allmänna tystnaden. Guskovs föränderliga ansikte lyste med
ens upp, och för första gången låg det ett uttryck av oförställd
glädje i den blick han riktade på mig.
— Ja visst, jag kände genast igen er, sade han på franska.
48 hade jag nöjet att träffa er rätt ofta i Moskva hos min syster
Ivasjina.
Jag bad om ursäkt för att jag inte genast känt igen honom,
det var klädseln som förändrade honom. Han reste sig, gick fram
till mig, gav mig en obeslutsam, svag handtryckning med sin
fuktiga hand och satte sig bredvid mig. Fast han förefallit så
glad över att träffa mig, såg han inte på mig utan tittade sig
omkring bland officerarna med en obehagligt skrytsam min.
Om det nu var för att jag i honom igenkände en person, som jag
för några år hade sett i frack i en salong, eller om han med ens
steg i sin egen aktning vid hågkomsten, hans ansikte och till och
med hans rörelser undergingo en total förändring: de uttryckte
nu vaken intelligens, barnslig självbelåtenhet i medvetandet
om denna intelligens samt en viss föraktfull bekymmerslöshet.
Följden var, måste jag erkänna, att min gamle bekant trots
sitt bedrövliga tillstånd inte längre ingav mig medlidande utan
en viss ovilja.
Jag kom livligt ihåg vårt möte. Under min vistelse i Moskva
1848 hälsade jag ofta på I vas j in, som var en barndomsvän till
mig. Hans hustru Var en utmärkt husmor och vad man brukar
kalla en älskvärd värdinna, men på mig slog hon inte an . . .
Den vinter då jag gjorde hennes bekantskap, talade hon ofta med
illa dold stolthet om sin bror, som nyligen slutat sin militärkurs
och skulle vara en av de mest bildade och omtyckta unga
männen i Petersburgs högre kretsar. Ryktesvis kände jag till
syskonen Guskovs far, som var mycket rik och beklädde en
framskjuten post, och med min vetskap om systerns läggning därjämte
var det med en förutfattad mening jag mötte den unge Guskov.
Då jag en kväll kom på besök till Ivasjin, fann jag hos honom
en ung man, som värden glömde att presentera mig för. Han
24 — Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
