Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
IvËO TOLSTOJ
— De har smugit sig inpå oss. Ljusskenet syntes, sade han.
— Vi måste väcka kaptenen, sade jag och kastade en blick
på Guskov.
Han stod nerhukad mot marken och försökte stammande få
fram något.
— Det.. . det var en. . . fient. . . det. . . det. . . var. . . lus. . .
tigt. . .
Mera sade han inte, och jag såg inte när och hur han försvann
ur min åsyn.
I kaptenens tält tändes ett ljus, hans vanliga harkling vid
uppvaknandet hördes, och snart kom han ut i egen person och
bad om ett fnöske att tända pipan med.
— Vad är meningen, sade han leende, skall jag rakt inte få
sova? Först väcker ni mig och sedan Sjamil. Hur skall vi göra:
svara eller inte? Stod ingenting i ordern angående ett sådant
här fall?
— Nej, ingenting. Och nu skjuter han igen — med två
pjäser.
I själva verket lyste något till likt två Ögon i mörkret framför
oss, och strax därefter flög en kula över oss och en tomgranat
— antagligen vår egen — som framkallade en högljudd och
genomträngande vissling. Ur granntälten kommo soldater
framkrypande, man hörde dem harkla och prata.
— HÖr på bara, den sjunger som en näktergal, sade en
artillerist.
— Kalla hit Nikita, sade kaptenen med sitt vanliga godmodiga
småleende. Nikita, göm dig inte, utan kom hit och hor på
näktergalarna!
— Å, ers högvälborenhet, inföll Nikita, som stod bredvid
kaptenen, jag har allt sett dem, de där näktergalarna, jag är
inte rädd för dem, men främmandet som var här nyss och drack
ur er tjichir, han satte i väg, när han fick höra dem. Kutade
rygg som en vildkatt gjorde han och löpte som en kula.
■— Men det måste gå bud till chefen for artilleriet, Vände sig
kaptenen till mig i befälston, med förfrågan om vi skall besvara
elden eller inte. Inte tjänar det mycket till, men man kan ju
alltid försöka. Rid och fråga ni. Låt sadla en häst, så går- det
fortare, ni kan få ta min Polkan.
Fem minuter därefter leddes en häst fram, och jag begav
mig till chefen för artilleriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
