Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
383
— Kom ihåg, lösen är »tistelstång», viskade den
omtänksamme kaptenen, annars släpps ni inte fram.
Till chefen för artilleriet var det en halv Verst, hela vägen
gick mellan tälten. Så snart jag lämnat vårt bål bakom mig,
blev det så svart att jag inte ens urskilde hästens Öron, jag såg
endast skenet från bålen, som än föreföllo mig helt nära, än långt
avlägsna. Sedan jag ridit ett stycke med långa tyglar och
Överlämnat åt hästen att hitta vägen, började jag urskilja vita,
kvadratiska tält och sedan också svarta hjulspår på vägen. Efter
en halvtimme, Varunder jag tre gånger frågat om Vägen, två
gånger snubblat över tältrepen, vilket var gång inbragte mig
en skur av svordomar inifrån tälten, och två gånger hejdats av
vakter, kom jag fram till artillerichefen.
Under Vägen hade jag hört ytterligare två skott i riktning
mot vårt läger, men projektilerna hade inte nått fram till det
ställe där staben var förlagd.
Artillerichefen gav order att ej besvara elden, i synnerhet
som fienden hade slutat skjuta, och jag begav mig på återväg.
Jag ledde nu hästen vid tygeln och letade mig fram mellan
infanteritälten. Mer än en gång saktade jag stegen, då jag gick förbi
ett soldattält där det lyste ljus, och lyssnade antingen till en
historia, som någon rolighetsminister berättade, eller till en
berättelse, som föredrogs ur bok for en tätt packad åhörarskara
och framkallade allehanda reflexioner, eller också till blott och
bart samspråk om fälttåget, hembygden och befälet.
Då jag gick förbi ett av tredje bataljonens tält, fick jag höra
Guskovs röst. Han pratade högröstat och muntert, ungdomliga,
lika glada röster — herremans-, inte soldatröster •— svarade
honom. Det var tydligen ett volontär- eller fältväbelstält. Jag
stannade.
— Jag är gammal bekant med honom, sade Guskov. På den
tiden då jag bodde i Petersburg kom han ofta och hälsade på
mig, och jag brukade vara hos honom också. Han umgicks i
de bästa kretsar.
— Vem talar du om? frågade en drucken röst.
— Om fursten, svarade Guskov. Vi är ju släkt, han och jag,
och gamla vänner. Det är bra, skall ni se, att ha en sådan där
bekant. Han är förskräckligt rik. Hundra rubel är detsamma
som ingenting för honom. Jag lånade litet av honom nyss, tills
min syster skickar pengar.
— Skicka efter något då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
