- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
14

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. A-strängen springer — ett dåligt förebud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är nog bara för tillfället, svarade fru Olsén.
Vi ska väl i alla fall hålla ihop.

— På mig kan fru Olsén i alla händelser vara
absolut säker, svarade Cello med en viss stränghet. Jag
kommer aldrig att bry mig om aktier.

Och när han yttrade dessa ord, sköt en stråle av
Junker Morgonröds eld ur hans öga. Men för de andras
del var Cello likväl något pessimistisk, varför det icke
var förvånansvärt att herr Erlandsson, medan han i
afton satt nedhukad över violoncellen, funderade en
hel del över affärsintressets styrka i förhållande till de
ideella intressenas. Om en liten stund skulle han
befinna sig i familjens krets, och den unge mannen
började bli smått nervös. Till hälften hade han nu skruvat
upp en ny A-sträng, vred sakta och försiktigt på den
svarta skruven, gjorde ett litet uppehåll, knäppte och
hörde, hur tonen under ett sakta jamande steg mot A.

Pang! En ny knall dönade i det gråa rummet; ett
nytt litet rapp, denna gång på hakan, smärtade lätt
herr Erlandsson, som förtvivlad utbrast:

— Jag menar, att fan är lös! Andra gången — det
var bestämt ett dåligt förebud.

— — —

Cello, som verkligen blivit något försenad, hann
knappast sticka in huvudet i direktör Olséns våning
förrän han mottog en förfrågan, om han möjligen hade
reda på, varför i himlens namn inte Karl Ludvig kom.
Herr Erlandsson kunde icke låta bli att skratta, ty det
var en känd sak, att den originelle kamrern alltid
brukade komma för sent, ofta av de allra
märkvärdigaste anledningar. Men till sig själv ställde han i all
tysthet en annan fråga, på vilken han också tyckte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free