- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
13

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. A-strängen springer — ett dåligt förebud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under en frid, som kunde kallas för gammaldags,
och under en trevnad, som alls icke stördes av
direktörens mera prosaiska gäster, vilka då och då styrkte
sig med kortspel i närliggande rum, hade denna lilla
familjekvartett framlevt en ganska lång och lycklig
tid. Åhörarna utgjordes egentligen av några ideellt lagda
damer, en gammal fin läroverkslärare, ett par andra
herrar, som tyckte om konst, litteratur och musik,
varjämte det musicerande sällskapet fick mottaga
komplimanger från direktörens vänner, bland dem
särskilt en jovialisk medelålders kamrer, Karl Ludvig
kallad, som emellertid oföränderligt varje gång på sin
breda västgötadialekt allvarligt och ivrigt frågade, om
inte kvartetten kunde utföra ”Dold mellan furera
ligger mi köja”. Denne herre var även en mycket god vän
till Cello och Första fiolen.

Cello tyckte sig emellertid ha märkt, att under det
sista året affärssamtalen betänkligt börjat överrösta
kvartettens milda toner. I luften kunde det ibland surra
av de sällsammaste ord, kända av alla för börspapper
intresserade människor. Erlandsson hade ju mycket
väl reda på den ekonomiska feber, som alltmera
började gripa omkring sig, och vilken redan länge rasat,
men lyssnade till en början endast leende på detta
affärsprat och på de otåliga, hetsiga frågor, som
utkastades i den Olsénska våningen. Efterhand tyckte
emellertid Cello, att dessa ensidiga samtal togo alltför
stort utrymme.

— Bästa fru Olsén, sade Cello vid ett tillfälle,
minsann tror jag inte, att skönandarna också börja smita
från musiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free