Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 6. Nordqvists sorgmarsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag lät hennes kloka invändning vara som om den
aldrig blivit gjord, ty jag inbillade mig, att jag tog mig
väl ut i hög hatt, och därför var den också inköpt. Ute
var det ungefär tjugufem grader under almarna i
parkens skugga. Med lätta steg gick jag, iförd blå kavaj
och sommarrosett, hög hatt och ett blekt
ynglingaansikte därunder, till mötet, som vi avtalat, på andra
sidan bron. Där stodo gröna bänkar under träden, och
jag erinrar mig ännu i dag alla de grovheter, som
de ritat dit. Jag satte mig höviskt på den värsta av dem,
och grep hennes runda och vita hand, full av
segervisshet.
Vattnet ringlade så grant framför oss, och en pråm
gled sakta ett tjugutal meter från stranden, och en
karl satt på en tross och rökte, och en annan spelade
på ett dragspel:
Deria, hompa, deria, deria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
