- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
64

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 6. Nordqvists sorgmarsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Du är så snäll och så barnslig,” sade hon
allvarligt, ”men du vet väl hur det är mellan mig och Olle.”

Olle, det var en liten chalmerist, och jag hade nog
hört, att han gått och slagit för henne. Men det brydde
jag mig inte om.

”Olle”, sade jag, ”han avgör väl ingenting. Det är
väl du som avgör, och inte han. Älskar du nu Olle, så
är det ju en sak, men älskar du mig, så är det en annan.
Jag vill emellertid för ordningens skull säga dig, att
jag inte alls hatar Olle. Men dig älskar jag!”

Deria, hompa, deria —


grymtade det fördömda dragspelet på pråmen. Flickan
såg ned och talade:

”Nyss begick jag en dumhet, som jag ångrar i hela
mitt liv, då jag gav vika för en sån där stämning. Det
var en stämning, som kom över mig, då jag gjorde
det. På det sättet kanske du hoppas på något, som du
inte kan hoppas på. Jag och Olle... Men du kom så
överraskande, och du var så barnslig och rar.”

Jag hade tagit av mig den höga hatten och lagt den
på bänken bredvid mig, men alldeles plötsligt kom en
vindstöt och fångade den, och jag måste upp just i
denna stund, som i alla fall var mycket betydelsefull.
Den gången åtminstone. Hatten rullade ledigt, med ett
ihåligt litet buller utefter kajens rand; två gånger högg
jag i luften efter den, en gång skrapade jag mig inne i
handen, men hatten bara än rullade, än dansade. Under
tiden hörde jag till min förvåning, hur det kom ett
klingande skratt ifrån henne. Hon hade blivit alldeles
omkastad i lynnet, hon skrattade så hon höll sig i sidan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free