Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Feberdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
gånger sex ä trettiosex. Tréhundrasexti kröner om
året! Inte mer än trehundrasexti, blir dä verkligen inte
mer? Dä va strunt!
Nu borde ju Karl Ludvig ha varit glad, eftersom
försynen så nådigt lyssnat till hans önskningar och
beviljat honom betydligt mera, än han från början
hoppats på. Men han kunde icke frigöra sig från heta och
bittra tankar.
— Ä, dä går långsamt. Dä tjänar ingenting tell!
Solen var åter höljd av gråa skyar, himlen
svartnade och livet liknade en av frosten härjad blomma.
Det skulle gå fort, och det fick icke lov att vara
något stillastående i marschen mot lyckan. Karl Ludvig
kände det, som om han arbetat mycket utan minsta
belöning; han tyckte sig likna en misshandlad
dagakarl, som, efter att ha svettats hårt i arbetet och pressat
kraften ur alla sina muskler, bjudes på surt dricka
och stenhårda brödknallar. Med en viss rätt kunde han
också hysa dessa olustiga tankar. Ivern pressade
nämligen nerverna så pass kraftigt, att Karl Ludvig
verkligen hade det livligaste intryck av att ha uträttat ett
stort och tungt arbete.
I afton låg han nu åter och multiplicerade med sin
osynliga multipliceringsmaskin, och tummarna
trillade han runt, medan kvällsandakten pågick. Men hur
han beräknade och hur han multiplicerade, blev
alltid slutsumman den:
— För långsamt... dä blir ingenting utåt!
Karl Ludvig anknöt till sina aftonbetraktelser en
dröm, som alls icke liknade den första ekonomiska
drömmen. Den senaste fantasibilden hade formen av
en lantgård, kringgärdad av en hög häck, och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
